Gravitationskraften är en av de svagaste naturkrafter som råder i universum, men trots dess låga styrka har den mycket lång räckvidd. Inom astronomin används Newtons gravitationslag oftast för att beskriva gravitationens beteende vid ganska höga accelerationer. Men när avstånden mellan himlakroppar blir stora, vet vi inte riktigt om Newtons lagar räcker till för att beskriva naturen. Enligt vissa skulle sådana justeringar till och med kunna bortförklara den fortfarande lite kontroversiella mörka materian. Ett sätt att testa detta är genom att använda stjärnors slumpmässiga rörelser i utkanten av klothopar. I ett kommande nummer av tidsskriften Astronomy & Astrophysics Letters, även refererat på klothopsbloggen, har en grupp forskare studerat klothopen NGC 7099 och funnit att rörelserna i dess yttre regioner faktiskt inte är helt lätta att förklara med konventionell newtonsk fysik. Men de medger att vi inte har fullständig koll på allt som kan påverka stjärnorna långt ut i NGC 7099.
Läs orginalartikeln

Bild: ESO/EIS
Klothopen NGC 7099, också känd som M30. (Bild: ESO/EIS)