Minns ni bastuplaneten från i våras? Upptäckt av den fransk-europeiska satelliten Corot såg den ut att kunna bli både den minsta hittills upptäckta exoplaneten, och den som mest påminner om jorden. Nu rapporterar ESO (pressmeddelande på engelska) hur man följt upp Corots upptäckt med en ordentlig observationskampanj från marken, närmare bestämt med instrumentet HARPS på La Silla-observatoriet i Chile, med målet att bestämma dess massa. Med 4,8 +/- 0,8 gånger jordens massa är den bekräftad som en superjord.
Med ESO-mössan på gjorde jag en svensk pressrelease om det här som nu plockats upp av TT och en massa andra (GP, SvD, AB).
Corot-7 b är den fjärde kända planeten i universum med en densitet som jordens; de andra är Merkurius och Venus. I övrigt är den extrem – ligger mycket nära sin stjärna, gör ett varv runt den på blott 20 timmar, är stekhet på ena sidan och svinkall på den andra. Obeboelig är bara förnamnet, med andra ord. Svenska Corot-astronomen Malcolm Fridlund berättade i och för sig i telefon att enligt experterna skulle planeten kunna ha ett smalt område mellan den kalla sidan och den varma med temperaturer kring 50 grader Celsius. Men på frågan om huruvida liv skulle kunna finnas på lilla 7 b citerar Malcolm allas favoritastrobiolog, Mr Spock:
– Inte som vi känner det!
Originalartikeln (pdf) hos tidskriften Astronomy & Astrophysics
Andrej Kuutmann kommenterar
I Populär Astronomis septembernummer kan du förresten läsa om hur svenska amatörastronomer kan hitta exoplaneter på samma sätt som Corot gör.

Bild: ESO/L. Calcala
Såhär föreställer sig rymdkonstnären Luis Calcala den snabbsnurrande lavaplaneten Corot-7 b, 500 ljusår bort, och dess fläckiga sol. (Bild: ESO)