Det drar ihop sig till Venuspassage och jag misstänker att det är fler än jag som varit ute och testat utrustning, observationsplatser och liknande. Förhoppningsvis börjar allt komma på plats, och det kan finnas utrymme för lite eftertanke, då av det historiska slaget.

Figur gjord av den amerikanske astronomen James Ferguson som visar  Venuspassagen 1761. Bild: Museum of the History of Science, University of Oxford.

Venuspassager har nämligen spelat en alldeles utomordentligt viktig roll i astronomins historia. Med hjälp av den newtonska mekaniken och de där ingående keplerska lagarna, hade man redan vid slutet av 1600-talat de relativa avstånden i solsystemet klara för sig. Men för att omsätta dessa relativa avstånd i faktiska avstånd var man tvungen att komma på ett sätt att mäta avståndet mellan två av de ingående himlakropparna. Lyckades man med detta skulle man kunna härleda alla andra avstånd. Och det är här Venus-passagerna kommer in i bilden. Förr handlade det alltså om inget mindre än solsystemets dimensioner. Detta i kombination med att dessa tilldragelser är så extremt sällsynta och att vädret är allt annat än pålitligt, medförde att man inte hade råd att misslyckas när det väl begav sig. Detta öppnade förstås för en hel del dramatik.

Något av denna dramatik kan man få sig till livs på engelska Royal Societys nya sida om Venus-passagerna. Sällskapet har lagt upp en hel del historiskt material om de många expeditioner som utgått från London. Startsidan finns här. Du klickar dig fram genom att antingen markera de olika årtalen överst på sidan eller klicka direkt på de geografiska målen för expeditionerna på kartan. Notera att det på sidan för de olika passagerna/expeditionerna finns både inskannade bilder och dokument i högerspalten.

En annan sida med intressant historiskt material finns på bloggen Transit of Venus. Här kan man bland mycket annat läsa om vad Edmund Halley egentligen menade med att Venuspassager är ”by far the noblest sight among astronomical sights”, och om i vilken utsträckning kvinnliga astronomer observerat de olika passagerna. Man kan dessutom klicka sig vidare till musik inspirerad av både Venus och Venus-passager.

För den som inte orkar läsa finns det slutligen en dokumentär om Venuspassagerna 1874 och 1882 att se på space.com. I denna förklaras bland annat kopplingen till solsystemets dimensioner. En liknande dokumentär ligger på Youtube (del 1 och del 2). Slutligen kommer också en hel del matnyttigt i denna riktning i juninumret av Populär Astronomi.

Och med detta sagt önskar jag er alla klara skyar under dagen V.

/Johan

  • Väldigt intressant artikel som sätter Venus-passagen i ett större perspektiv. Önskar alla lycka till med vädergudarna.

  • Hans Bengtsson

    Avdelning mindre viktigt vetande:

    Vi får en samtidig venuspassage och merkuriuspassage den 26 juli år 69163. Detta får sägas vara relativt nära i tiden, med tanke på att det inträffade förra gången den 22 september år 373173 f Kr.