Big bangs ojämnheter i aldrig tidigare skådad detalj. Plancks nya karta över kosmos innehåller spår av ännu oförklarade fenomen från när universum föddes. Bild: ESA/Planck-samarbetet
– Universum är lite underligt på stora skalor.
Så summerade kosmologen George Efstathiou vår nyaste bild av kosmos. Det är 15 månader av observationer med det europeiska rymdteleskopet Planck som ligger bakom den mest detaljerade karta hittills över den kosmiska bakgrundsstrålningen, det mycket svaga ljuset som är kvar efter big bang.
Mätningarna visar upp ett universum som vi känner igen – och så spår av något alldeles oförklarligt nytt.
I stort sett bekräftar alltså Planck bilden av ett expanderande, accelererande universum som mest består av saker som vi inte förstår, den mörka materian och den mörka energin. Så långt är Planck helt överens med de tidigare, suddigare och mindre känsliga bilderna som vi fått från satelliterna WMAP (vars sista uppdatering kom i december) och innan dess COBE och som tidigare lett till Nobelpris för forskarna bakom dem.
Plancks mätningar av den kosmiska bakgrunden ger nya värden på åldern på universum (13,8 miljarder år, lite äldre än tidigare) och andra siffror som kosmologer använder när de försöker förstå universum. De nya värdena visar upp ett världsallt som har lite mer mörk materia och lite mindre mörk energi än vad vi tidigare trott. De sätter också press på teorier om universums mest bisarra fas, inflation, då ojämnheterna på kvantnivå på ett mystiskt och dramatiskt sätt blåstes upp för att skapa fröna till dagens universum med dess flora av galaxer, planeter och människor.
– Plancks data utesluter ett stort sjok av modeller av inflationen, säger Efstathiou.
De enklaste sätten att matematiskt beskriva den galna inflationsfasen stämmer å andra sidan väl överens med Plancks data. Enligt George Efstathiou kan inflationsteoretiker börja förbereda sig för ett samtal från Nobelkommittén.
Det mest spännande av allt är att universum på ett sätt inte alls är som kosmologerna har väntat sig. När Planck kisar med sina långvågiga ögon och tittar mäter upp de mest storskaliga ojämnheterna på himlen så ser det något märkligt och oväntat och forskarna är säkra på inte beror på vare sig instrumenten själva eller hur man korrigerat för strålningen från vår egen galax.
Universum tycks vara skevt: kosmos tycks föredra ett håll över alla andra. Spår av ett sådant fenomen i data från Plancks föregångare WMAP fick snabbt smeknamnet ”axis of evil” (ondskans axel) och nu tycks det ha blivit bekräftat.
– Vad som är ännu starkare bevisat är att detta håll definieras av ekliptikan, solsystemets plan, säger Efstathiou.
Alla är inte övertygade; enligt SVT är svenske experten Lars Bergström skeptisk, och för att kunna bekräfta skevheten kommer resten av Plancks data att behövas. Men upptäckten gör det redan möjligt för kosmologer att spekulera om vad som kan ha hänt före big bang, menar George Efstathiou.
– Det är fullt möjligt att universum är en del av ett multiversum, och att det på de största skalorna finns något minne av en tidigare fas, säger han.
Pressmeddelande hos ESA
En samling av 29 (!) forskningsartiklar i vilka Planck-teamet beskriver resultaten
Bläddra själv bland Plancks himmelskartor i Chromoscope
Säger inte detta, se citat:
-”Universum tycks vara skevt: kosmos tycks föredra ett håll över alla andra. Spår av ett sådant fenomen i data från Plancks föregångare WMAP fick snabbt smeknamnet ”axis of evil” (ondskans axel) och nu tycks det ha blivit bekräftat.
– Vad som är ännu starkare bevisat är att detta håll definieras av ekliptikan, solsystemets plan, säger Efstathiou.” –
… att det finns ett systemfel i mätningarna eller i de bakomliggande teorierna?
Apropå ekliptikan och att hela universum utför (ev. utförde) en idag okänd rotation?
Förlåt en enkel amatör men vilka fysikaliska premisser låg bakom (ligger bakom) vårt solsystems ursprungsrotation dvs gasmolnets rotation innan det förtätades till solen och planeterna och som idag ”utgör” ekliptikan?
Gör själv analogin med en enkel modell som Jules Verne bl.a. använde i romanen ”En världsomsegling under havet”.(men även i andra romaner)
Coriolis-kraften pga jordens rotation säger en av de ”tillfångatagna” huvudpersonerna ombord på kapten Nemos ubåt Nautilus, om de befinner sig på södra eller norra halvklotet och detta beroende av vilken rotationsriktning vattnet har när det rinner ur tvättstället.
Universum är antingen utan ände
vilket verkligen vore ett elände.
Eller så är det ändligt men krokigt
vilket ju också känns skevt och tokigt.
anonymus
En liten fundering:
Om man nu vet hur länge sedan big bang var och ljusets hastighet är definierad som en fysisk konstant så borde man enkelt kunna slå fast hur stort universum är. Men så är det ju också det att tiden går långsammare ju närmare ljushastigheten man färdas och när big bang hände så expanderade rymden med ljushastigheten så i princip stod tiden stilla oändligt länge vilket gjorde det möjligt för universum att bli oändligt stort, man säger ju i alla fall att universum är oändligt stort. Så min slutsats blir att ju längre bort Planck tittar ju fortare tittar man bakåt i tiden, en ljussekund längre bort kan i realiteten vara årtusenden eller årmiljoner, kan skevheten bero på det?
Som sagt, bara en fundering.
Jag minns när cobegänget försökte tolka mätningarna från just Cobe-satelliten. Dom började ana något som liknade krusningar i tiden och jag tyckte det lät lite tveksamt, särskilt att det skulle leda till Nobelpriset. Men när man nu ser resultaten från senare satelliter tycker jag nog att deras pionjärarbete nog var en hyfsad prestation ändå. Det hindrar dock inte att jag själv undrar lite över vad som egentligen genererade den här strålningen..
@Anders: Så kan man uttrycka det. Antingen är det något i förgrunden (typ någon okänd typ av stoft i solsystemet) som man inte tagit hänsyn till. Eller så finns det något i teorierna om bakgrundsstrålningen som är mer spännande än man trott.
@Anders: Planck-teamet har faktiskt kollat upp om ett snurrande universum skulle kunna hjälpa till att förklara mätningarna. Slutsatsen (som finns i deras artikel nr 26) är att visst skulle ett sådant universum ge bakgrundsstrålning som Planck har sett. Det finns bara en hake: att de kosmologiska mått som man då får ut är helt olika de som man mätt upp från andra fenomen i universum. Då faller snurridén. Planckforskaren Andrew Jaffe nämner det här i ett mycket trevligt blogginlägg om Planckfynden och hans roll i att få fram dem.
@Stig: Bra tanke. Men så vitt jag förstår saken bakas alla dessa hisnande relativitets-effekter in i de kosmologiska modellerna som forskarna ställer Plancks mätningar emot. Så jag tror det måste till något mer än det för att förklara den eventuella skevheten.
Hej o tack för svar apropå mina funderingar om ett roterande universum.
Några tankar kvarstår ändå om detta tema.
1, Om man antar att universum roterar (OBS jag är amatör inom astronomi) går mina funderingar i riktningen att man kanske är ute och cyklar när det gäller Hubble konstanten dvs universum utvidgar sig inte som man ”tror”. Rödförskjutningen beror istället på att man observerar ett roterande universum och inte ett expanderande.
2, Nu för tiden observeras en mängd någorlunda närbelägna solsystem i jakten på sk exoplaneter. Finns det observationsdata som säger något om dessa solsystems rotationsbanor typ ”vårt” ekliptikan som ev kan säga något om universums ”rotationshistoria”?
Comments are closed.