För några år sedan beslutade regeringen om uppförandet av en minnesvård för att hedra dem som miste livet vid flodvågskatastrofen i Thailand 2004. Minnesvården ska resas på Djurgården i Stockholm, och i torsdags offentliggjorde Statens fastighetsverk fem förslag som tävlar om hur den ska utföras.

Att tre av de fem förslagen har en tydlig astronomikoppling är, med tanke på att tsunamin i sig inte hade någon astronomisk anknytning, måhända lite märkligt. Men kanske är det just de ofattbara naturkrafterna och inte minst omfattningen på katastrofen som har gjort att det jordiska inte riktigt räcker till. Himlarna, deras oföränderlighet och outgrundlighet, har i alla tider varit en källa till tröst. Hit har man alltid kunnat rikta alla de frågor på vilka det inte finns några svar på.

Ett av förslagen – 016ST – har, inspirerat av sydostasiatiska observatorier, formen av en amfiteater drygt tretton meter i diameter. Under året kommer solskuggan från en sju meter lång guidestång i centrum av anläggningen att peka ut namnen på alla dem som gick bort i katastrofen. Dessutom, kommer den i decembermörkret varje år också att peka ut en speciell stjärnbild på himlen, Pegasus, den bevingade hästen. Stjärnbilden är vald därför att den samtidigt kan ses både från Sverige och Thailand, och den är därmed tänkt att tjäna som en brygga mellan de två platserna.

016ST så som den kommer att se ut i vintermörkret (observera att det inte är Pegasus som är markerad på bilden).

Från ett astronomiskt perspektiv kan man fundera på varför man valt just Pegasus, något som inte framgår av det material som nu offentliggjorts. Det finns många andra stjärnbilder som kan ses både från Sverige och Thailand, så det är inget speciellt med den himmelske hästen. Möjligen har valet bestämts av att Pegasus var havsguden Poseidons häst, och att man därmed vill skapa associationer till havets makter.

Ett andra förslag – Gravitational waves – låter istället einsteinska gravitationsvågor ge inspiration till minnesmärket. Vågorna är åskådliggjorda som en dubbelspiral som likt galaxernas spiralarmar virar sig runt sitt centrum. Spiralen är oregelbundet bruten genom att den byggs in i det redan existerande landskapet på platsen. Gravitationsvågor antas alstras när två svarta hål kolliderar, och i minnesmärket markeras detta i centrum av spiralen där två kroppar sammanfaller, låsta i ett ögonblick i tiden.

Gravitationsvågorna, så som det skulle ta sig ut under ett snötäcke.

Kopplingen mellan gravitationsvågorna och tsunamikatastrofen är inte alldeles självklar. I underlaget talar man om att installation ska påminna oss om hur naturkrafterna, som gravitationsvågorna får representera, både kan förena och söndra.

Ett tredje förslag – The Cloud – skapar sin egen artificiella stjärnhimmel. Ett tiotal meter över platsen hänger en nätstruktur som bär upp 543 enskilda LED-lampor, symboliserande de svenskar som gick bort vid katastrofen. I nattmörkret kommer de att bilda en egen stjärnhimmel, genom och omkring vilken man kommer att kunna se stjärnhimlen där ovan. Den senare kommer att symbolisera den kvarts miljon människor som gick bort i katastrofområdet. Förslaget öppnar också för ytterligare en symbolisk dimension genom att molnet vid speciella tidpunkter ska kunna spreja ut vattenånga och låta det regna på platsen.

Molnet dagtid och nattetid.

För någon som är van att observera stjärnhimlen är det tveksamt om man kommer att se så mycket stjärnor om man står i nattmörkret under molnet och tittar upp. Med ljusföroreningarna över Stockholm och i motljuset från över 500 LED-lampor lär de flesta stjärnor blekna bort.

Det fjärde och femte förslaget – Minnessten respektive Nautilus – har ingen omedelbar astronomisk koppling. Minnesstenen är en installation med flera olika delar – ett offerbord, ett reflektionsbord, ett kommunikationsbord och en pelargång – spridda i parkområdet. Och Nautilus är som namnet antyder en installation i form av en sju meter bred Nautilussnäcka.

Ovansidan av minnesbordet. Namnen på de bortgångna svenskarna är inristade i stenen.
Nautilussnäckan.

Förslagen visas just nu på Thielska galleriet i Stockholm, i närheten av den plats där minnesvården kommer att resas. Intresserade kan lämna synpunkter på förslagen, antingen vid utställningen (öppen till den 29 januari), eller direkt till tävlingsfunktionären Jenny Nilsson (jenny.nilsson@sfv.se) senast den 31 januari. Vilket förslag som vinner tillkännages i mars.

Avslutningsvis kan nämnas att även Göteborg kommer att få en större konstinstallation med astronomitema. Nyligen tillkännagavs vinnarna i en idétävling kring de utsmyckningar som ska göras i samband med byggandet av Västlänken. Vinnaren — bLINK — placerar en gigantisk meteorit, badandes i rosa ljus, på en av järnvägsbroarna in mot Centralstationen. Mer om installationen hos Statens konstråd.

  • Johan Kärnfelt

    Nedan en kommentar från Timo Karhula som nådde mig via mail. Med Timos tillstånd återger jag den i sin helhet. Timo skriver:

    ”Det är inte riktigt sant när du skriver att tsunamikatastrofen inte hade några astronomiska anknytningar. Enligt statistiken sker de flesta jordbävningarna när jorden-månen-solen är i syzygy, dvs i linje med varandra. Då är tidvattenkrafterna som starkast när både solens och månens dragningskraft sker i samma riktning eller är i linje. Jordens inre är fortfarande formbar och därmed känslig för dessa krafter. Jordens tektoniska plattor flyttar på sig när innandömet knuffas av yttre krafter.”

    Timo har förstås helt rätt, och det skulle vara intressant att veta om någon av konstnärerna som står bakom förslagen har reflekterat över detta. /Johan