”Nittonde året av Kung Sejong, den andra månaden, dag yichou: […] En gäststjärna började synas mellan första och andra stjärnan i Wei. Den var närmare den tredje stjärnan, ungefär en halv chi bort. Den varade i 14 dagar.”

Så lyder, fritt översatt från engelska, en daganteckning i en koreansk krönika från 1400-talet. Översatt till våra termer observerade koreanska astronomer den 11 mars 1473 en gäststjärna, en nova, i stjärnbilden Skorpionen, närmare bestämt i dess svans.

Ett av världens äldsta bevarade observatorium finns i Sydkorea. Cheomseongdae, ungefär stjärnkikartorn på koreanska, uppfördes redan på 700-talet. (Foto: Matt and Nayoung Wilson, CC BY 2.0)

För någon vecka sedan publicerades en studie i Nature, där ett forskarlag lett av Michael Shara vid American museum of natural history, avdelningen för astrofysik, lyckats identifiera stjärnan det handlar om. (Artikeln finns bakom betalvägg här men en version finns fritt tillgängligt på ArXiv; pressreleasen från museet här.)

Shara berättar att detta är första gången som man med säkerhet har lyckats knyta en nova omnämnd i någon av de många krönikor som finns bevarade från Sydostasien till en faktisk stjärna på himlen.

Till skillnad från en supernova där en stjärna slits fullständigt i stycken av en gigantisk explosion, kan en nova, ett i sammanhanget mer beskedligt fenomen, flamma upp upprepade gånger. Utgångspunkten är ett binärt och mycket tätt stjärnsystem, där den ena stjärna suger åt sig gas från den andra. Efter sisådär hundratusen år har tillskottet av materia nått kritisk massa, och stjärnans yttre lager exploderar. Under någon vecka, ibland någon månad, flammar stjärnan upp innan den falnar bort igen. Processen kan sedan börja om och vi får alltså ett cykliskt förlopp.

Informationen i den koreanska krönikan är inte alldeles genomskinlig, och för att placera novan tillräckligt exakt för att kunna leta efter den på himlen krävdes insatser av en historiker, Richard Stephenson vid Durhams Universitet, som är specialiserad på asiatiska krönikor från äldre tider. Då det inte finns några bevarande stjärnkartor från koreanskt 1400-tal, var det till exempel inte självklart vilka de tre stjärnorna som nämns i passagen egentligen är. Längdmåttet chi gav också en del huvudbry. Men genom att lägga pussel, bland annat med hjälp av samtida kinesiska kartor, lyckades man tillslut identifiera ett område i närheten av stjärnan Xi Sco, i stjärnbilden Skorpionens svans. Med detta på plats lyckades astronomerna hitta resterna av novan, närmare bestämt det gasskal den kastat av sig vid explosionen.

Novan fotograferad med Carnegie SWOPE 1-metersteleskop i Chile. Novan är markerad med de långa röda strecken. Krysset i mitten visar stjärnans position när novan exploderade för 600 år sedan. Novan uppskattas ligga mellan två och tre tusen ljusår bort. Foto: K. Ilkiewicz & J. Mikolajewska.

Men vilken stjärna i området är då själva novan? Under de sexhundra år som förflutit sedan tilldragelsen har alla kandidaterna i fältet hunnit röra sig ett stycke, och för att avgör vilken som är den skyldiga var astronomerna tvungna att beräkna deras egenrörelser. För att åstadkomma detta fick de ta hjälp av ytterligare historiska observationer, men nu från 1920-talet. På en astronomisk plåt tagen 1923 vid Harvard-observatoriets filial i Peru, återfanns novaresten. Genom att jämföra stjärnornas positioner på denna plåt med dagsfärska observationer kunde astronomerna räkna baklänges, och på så sätt identifiera stjärnan.

Resultatet från studien går utöver det faktum att man nu identifierat en historisk nova, Nova Scorpii AD 1437. Genom att jämföra med ytterligare historiska observationer, bland annat från 1940-talet, har man också kunnat konstatera att den aktuella stjärnan idag har utvecklats till en så kallad dvärgnova, en än mer beskedlig form av uppflammande stjärnor vars utbrott är mindre, kortare och mer oregelbundna. Detta tyder i sin tur på att novor, mellan sina stora utbrott, kan genomgå en fas som dvärgnovor, det vill säga att de senare kan vara ett integrerat skede i novornas naturhistoria.