Titelfigur: Boyajians stjärna, en till synes en helt vanlig stjärna i mängden men med oväntade överraskningar. Bild: DSS

Boyajians stjärna, också känd som KIC 8462852 eller Tabbys stjärna, har tidigare varit uppmärksammad på grund av dess mystiska variationer i ljusstyrka som det planetletande teleskopet Kepler såg. I en ny studie av Tabetha Boyajian vid Louisiana State University och ett stort lag av samarbetspartners presenteras observationer av nya ljusdippar som inträffat under 2017 och egenskaper hos dessa (se forskningsartikeln, pressmeddelande hos LSU, och artikel hos Bad Astronomer).

Vi har tidigare skrivit om Boyajians stjärna i Populär Astronomi här, här och här, och Boyajian själv skriver om stjärnan på sin blogg ”WTF star” (where’s the flux-stjärnan).

Keplerteleskopet letar efter planeter utanför solsystemet och observationerna av Boyajians stjärna blev uppmärksammade av medborgarprojekt Planet Hunters. Ljusminskningarna, eller ”dipparna”, här var mycket djupare än vad planeter åstadkommer – drygt 20 procent av stjärnans ljusstyrka – samt oregelbundna och icke-återkommande.

Mysteriet fick skjuts in i vanliga media när astronomen Jason Wright och kollegor skrev om hur väldigt avancerade utomjordiska civilisationer skulle kunna synas om de bygger till exempel en så kallad Dysonsfär eller Dysonsvärm. Boyajians stjärna användes som ett möjligt exempel, men effekten blev att många kan ha fått uppfattingen om att en Dysonsvärm hade blivit observerad på riktigt. Nu är de sannolikare förklaringarna något naturligare än så men ändå spännande då det handlar om något vi inte sett tidigare.

Möjliga förklaringar till stjärnans förändringar varierar mellan stora kometsvärmar, interstellära stoftmoln, jätteplaneter med gigantiska ringsystem, en planetkollision och omkringliggande asteroidsvärmar. Bland annat presenterades detaljerade studier i höstas av Huang Meng med kollegor. De studerade månadsvis av data från teleskop som Swift, Spitzer och belgiska AstroLAB och hittade bevis för att stoftmoln är en trolig förklaring (pressmeddelanden hos University of Arizona och hos NASA).

En troligare förklaring, alltså stora stoftmoln men varifrån? Bild: NASA/JPL.
En möjlig förklaring? Illustration av en dysonsfär. Bild: Adam Burn.

 

 

 

 

 

Boyajians nya studie går igenom alla ljusdippar från förra året. Ingen av dem är lika kraftiga som när de först upptäcktes, som mest knappt 3% istället för nästan 22%. Forskarna har använt flera olika jordbaserade teleskop som aktivt övervakat stjärnan efter nya dippar. Så fort en sådan blev observerad riktades fler teleskop dit för att öka noggrannheten och antalet frekvensområden. Eventuella systemfel hos Keplerteleskopet kan således uteslutas. Även spektrum observerades med bland annat Keck på Hawaii. Kanske mest fantastiskt att pengarna för observationerna har kommit via Kickstarter!

– Utan allt stöd från allmänheten för dessa observationer hade vi inte haft tillgång till så stora datamängder, berättar Tabetha Boyajian själv i pressmeddelandet.

Ljusdippar under 2017 hos Boyajians stjärna mellan maj och december 2017 fick olika smeknamn. Figuren är saxad från originalartikeln av Boyajian et al. (2017).

Till och med SETI-institutets Allen Telescope Array observerade stjärnan under en av 2017-dipparna men inga signaler hittades nu heller (SETI står för Search for ExtraTerrestial Intelligence och letar efter radiosignaler från andra civilisationer).

– Vi har ingen anledning att tro att utomjordiska megastrukturer har något med dipparna i Tabbys stjärna att göra, påpekar Jason Wright själv på sin hemsida apropå alla nya resultat.

Konstnärlig illustration av Boyajians stjärna med tjocka stoftringar och kometer omkring sig. Bild: NASA/JPL-Caltech.

Istället så stöder de nya data att stjärnan förmörkas av stoftmoln som består av väldigt små korn. Den förmörkas inte av något kompakt objekt som planeter eller stora rymdstationer. Frågan om ursprunget till stoftmolnen kvarstår. Kornen är för små för att verka komma från stjärnans omgivning (cirkumstellära moln), men de verkar inte heller vara från interstellära moln då dessa brukar innehålla diverse gaser som inte har observerats här.

Andra modeller beskriver till exempel att stjärnan själv pulserar och att den blir mörkare med tiden, men stjärnan verkar vara helt vanlig och inte jättemycket varmare och tyngre än solen. Kometsvärmar och rester från en planetkollision har också föreslagits. Planetkollisionen i sig är osannolik för det kräver att Kepler råkade observera stjärnan inte allt för lång tid efter själva kollisionen. En ännu osannolikare och mer exotisk förklaring är att stoftskivan runt ett svart hål skymmer stjärnan, men den idén är ännu outforskad.

Kortfattat kan man säga att det nu är klarlagt att stjärnan förmörkas av moln av väldigt små finkorniga stoftkorn – men deras ursprung är ännu okänt.

  • Christer Carlsson

    Spännande. Men bäst var ordet ”exotiskare”!

  • Rättat 🙂