Radiovågor från rymden — eller från radiosändare på jorden — kan erbjuda mycket mer information än vad nuvarande radiomottagare utnyttjar. Nya beräkningar visar för första gången hur man kan, med rätt sorts antenn och en schysst superdator, krama information ur en radiosignal på ett sätt som bara laserforskare hittills kunnat göra. Bakom genombrottet ligger ett gäng rymdfysiker och matematiker lett av rymdfysikern Bo Thidé vid Institutet för rymdfysik i Uppsala. I teamet ingår forskare från Tyskland, Ryssland och Skottland, samt civilingenjörsstudenterna Johan Sjöholm och Kristoffer Palmer.
Med rätt slags antenner och en del datorkkraft kan man se skillnaden mellan radiosignaler med olika kvantfysiska egenskaper. I bilden visas hur en dubbelring av antenner uppfattar signaler med olika mängder (andas djupt nu) banrörelsemängdsmoment. (Bild: IRF)
SR Vetenskapsradion fångar upp att tekniken i framtiden kan innebära ett nytt sätt för radiokanaler att dela på frekvenser. Den kan också ha sina tillämpningar inom mobiltelefonin. Thidé och sina kollegor har redan börjat testa tekniken inom LOIS, skandinavisk pendang till antennätverket LOFAR, som blir Europas nästa stora radioteleskop.
Pressrelease hos IRF
Originalartikel på arXiv.org
Andra bloggar om: rymden, teknik, teleskop, mobilkommunikation
oj oj
Kommer ihåg en obligatorisk radio-dipol-tentamen.
Svårt. Tur att andra tar hand om den biten i samhället. 🙂
Dock är jag intresserad av lasertekniken som används
Ska läsa mer om detta.
förresten, idag frågar jag om astronomi i min blogg 🙂
Paraxiella beamar i laser- och mikråvågsområdet innehåller inte bara spinrörelsemoment (polarisation) utan också banrörelsemoment (azimutal ”korkskruvsrörelse” hos beamen). Bemarana genereras med hjälp av prismor, polarisatorer etc. Vad vi gjort är att visa att man med treaxliga radioantenner kombinerade med digitala radioenheter mycket enkelt kan skapa radiobeamar med samma egenskaper. Vi har med andra ord skalat ner teknikerna, som används flitigt inom atom- och molekylfysik för bl.a. optisk kylning, från laserfrekvenser till radiofrekvenser. Eftersom varje banimpulsmod är en egenomod (de spänner ett oändligtdimensionellt Hilbertrum) kan man packa mycket mer information i en radiobeam än hittills. Detta demonstrerades experimentellt på laserfrekvenser för ett antal år sedan (se den länk som finns i artikeln).
Hälsningar,
Bo Thidé
Comments are closed.