Alexander Jarnroth mejlade:
Jag läste nyligen att stora smällen betraktas som bevisad på grund av den kosmiska bakgrundsstrålningen. Men jag läste i samma verk att universum saknar mittpunkt. Enligt relativetsteorin så gäller Newtons lag om verkan och återverkan. Det innebär att en relativistisk rörelsemängd borde bevaras och därmed torde universum, om det hade ett ursprung, bevara sin masspunkt kring detta i enlighet med rörelsemängden och gravitationslaget.
Därmed borde universum ha ett centrum. Enligt kvantmekaniken däremot är det inte helt otroligt att universum saknar mittpunkt med hjälp av slumpen. Inga böcker jag har läst är emellertid publicerade senare är 2005.
Vad anser ni i frågan? Har universum ett centrum eller ej?
…och såhär svarar Edvard Mörtsell, astronom vid Stockholms universitet:
— Det är riktigt att observationer av den kosmiska bakgrundsstrålningen (belönade med Nobelpriset så sent som förra året) ger ett mycket starkt stöd för big bang-teorin vilken kortfattat innebär att vårt universum har sitt ursprung i ett extremt tätt sammanpressat tillstånd med mycket hög temperatur. Det som vi kallar för big bang (eller stora smällen) är startpunkten för den expansion av universum som pågår än idag. Ett vanligt missförstånd är att denna expansion kan liknas vid en explosion där materien rör sig i rummet utifrån ett väldefinierat centrum. Så är inte fallet. Universum expanderar på samma sätt överallt och har gjort så sedan tidpunkten för big bang. Det är alltså rummet självt som blir större, inte materia som rör sig i rummet.
Om vi räknar baklänges kan vi se att universums täthet och temperatur borde varit oändligt hög för ungefär 13,7 miljarder år sedan. Idag räcker inte våra teorier till för att beskriva så höga densiteter och temperaturer (för detta krävs en teori som kombinerar kvantteori och gravitation) utan vi får nöja oss med att kunna beskriva vad som händer bråkdelen av en sekund efter denna tidpunkt. Därför kan vi idag tyvärr inte besvara frågan på varifrån rummet och materien kom från första början eller varför det började expandera. En förhoppning är att strängteori kan hjälpa oss att förstå det i framtiden.
Andra bloggar om: universum, centrum, kosmologi, rymden, astronomi
jag fattar nada. jag sitter här och söker, söker och söker efter information om big bang som jag ska presentera för min klass (års.9)
det finns INGET lätt beskrivet PÅ svenska.
jävla rymd-nördar…
Inget alls? Hmm, Wikipedia-artikeln är kanske lite för avancerad. Nåja, tagga ner lite grann, idiot är du nog inte. Tänk på vad du mest vill veta, se om du inte kan få tag i en bra bok nånstans, eller tänk ut en fråga som du vill ha besvarad.
Hur kan man veta om det ändå inte finns ett centrum. Skulle det inte kunna tänkas vara så att det universum som vi kan se och uppfatta endast är en del av ett större universum där vårt univesrum rör sig runt ett centrum. Om de är så skulle väl de enorma gravitationskrafter som styr det hela kunna påverka vårt universum så att det under långa cykler tycks expandera elle krympa.
Som du är inne på så finns det flera mer eller mindre vilda teorier om att vi skulle kunna befinna oss i ett slags tre-(eller fyr-)dimensionellt plan tillsammans med massor av andra universa i högre dimensioner, ungefär som två tunna papper ovanför varandra. Om vi bara känner till vad som finns i vårt eget papper och bara kan röra oss längs det finns det inget sätt att veta vad som händer med det andra papperet. Men det finns teorier som säger att gravitationen skulle kunna vara kopplad mellan dessa olika universum, och det är en av många teorier som man just nu testar med partikelacceleratorn i CERN.
Detta säger dock ingenting om huruvida det finns ett centrum eller inte, och själva frågan kan spåras långt tillbaka i historien om naturvetenskap och filosofin om vår världsbild. Synen att universum saknar någon medelpunkt; att varje del av universum är likadan, kallas ofta för den kopernikanska världsbilden, efter Nikolaus Kopernikus. Men tanken på att det borde finnas ett centrum är lätt att förstå eftersom det är lätt att tänka på Big Bang som en vanlig explosion, och en explosion har ju alltid ett centrum. Men Big Bang var inte en explosion, som ju är någonting som sker inuti universum, utan det var ju bildandet av universum i sig självt. På så sätt ”hände” alltså Big Bang i hela universum samtidigt, och expanderade likformigt i alla riktningar. Precis som ett russin i en jäsande deg skulle se alla andra russin försvinna bort från sig när degen expanderar, oavsett vilket russin vi väljer, ser alla observatörer i universum hur galaxerna far iväg från dem i alla riktningar, oavsett vilken galax vi befinner oss i.
Var det då alltså rumtiden som blåstes upp på bråkdelen av en … och som konsekvens av det skapades den värme som givit upphov till grogrunden för materiens evolution från enklare partiklar till mer sammansatta? Och i väven på rumtiden fans alltså materiens förutsättningar likt skalet på en växande apelsin? Fattar knappt själv vad jag säger… =)
@Andreas: En rätt bra sammanfattning tycker jag.
Det jag inte kan förstå är hur universum kan expandera och inte ha en punkt varifrån allt startar? borde inte Big Bang teorin som säger att allt startade med en superkompakt startpunkt (vilket verkar otroligt) sedan expandera till existerande universum ha en så kallad mittpunkt (startpunkt). och ytterligare frustrerande är det när man får veta att rymdens expansion fortfarande accelererar.
@Mats: Allt pekar på att allt som vi ser i dagens universum var extremt sammanpressat för 13,8 miljarder år sedan. Mitten av detta fanns inte på någon särskild plats i rymden, lika lite som det finns en särskild plats på ytan av en ballong som blåses upp. Du är inte ensam om att tycka att det är frustrerande! Till och med de enklaste beskrivningar känns konstiga. Dels kan man förklara konstigheten med att det rör sig om tidsskalor och storlekar och förhållanden som är mycket olika livet här på jordytan, men verkligheten verkar också vara mycket konstig i sig, och sådant är just det som fysiker och astronomer gillar att arbeta med. Och mot.
Tycker att allt är lite konstigt. Hur kan allt vara överallt samtidigt. Hubble färdas runt vår planet, tar foton hela tiden, dvs åt alla håll. Varför ser dessa alltid bakåt i tiden. Har frågat astronomer, de verka tillfreds med detta. Säger att man inte kan likna ”Big Bang” med något som vi förstår? Fick ett svar ”likna universum med en gelé med hallon i” Blev mycket klokare. Nä, men vi kan ändå förstå en explosion! Vet inte, har alltid trott på våra vetenskapsmän, men är minst sagt lite osäker! Vet astronomer något som vi andra inte vet? Är ”Big Bang” bara något som vi ska tro på, eller ifrågasätta? Är jag konstig som tycker detta?
@Conn: Universum är svårt att begripa sig på för alla, så konstig är du verkligen inte. Båkåt i tiden ser vi faktiskt alla i alla lägen, inte bara rymdteleskopen. Ljuset tar tid att färdas, vilket betyder att vi alltid ser allt omkring oss som det var när ljuset åkte därifrån. Ju längre ut i rymden man tittar med teleskop desto fortare rör sig galaxerna bort ifrån oss. Det är märkligt; forskarnas enklaste tolkning är att hela universum expanderar, och det för med sig slutsatsen att allt måste varit mycket mer tättpackat och hetare tidigare. Andra mätningar bekräftar bilden, och starten för länge sedan kallas big bang. Tro hellre på vetenskapen än teorierna: för forskarna gäller det att fortsätta testa idén om big bang och dess konsekvenser. Än så länge står den sig.
Comments are closed.