Gas och stoft som sugs in i ett supertungt svart hål i mitten av galaxer, faller med så stora hastigheter att de genererar jetstrålar från svarta hålets omgivning. Dessa strålar skapar bubblor i det interstellära mediet, men i och med att dessa bubblor är bestrålade, är de något varmare än resten av det interstellära mediet, och därmed åker de utåt igenom galaxen. På väg utåt måste deras plats återuppfyllas av materia. En process som sköts av det kalla interstellära mediet. Denna omplacering skapar långa strängar av kall intergalaktisk gas som kan sträcka sig hundratusentals ljusår och pryder galaxer såsom det visas i bilden ovan. Ungefär som snören som hänger från en ballong. Men vad får dessa strängar att hålla samman?
I en ny artikel i Nature, har den välkända astronomen Andy Fabian och hans kollegor analyserat högupplösningsbilder av en sådan galax, NGC1275, och funnit att strängarna byggs av ”mindre snuttar” som är ungefär 20000 ljusår långa och bara 200 ljusår tjocka, och att magnetfältet kring strängarna, trots att det är mindre än 0,01% så starkt som jordens magnetfält, kan få strängarna att hålla ihop.
Läs mera hos forskargruppens hemsida
eller läs orginalartikeln här
