På tisdag offentliggörs vilka som vunnit årets Nobelpris i fysik, och DN:s Karin Bojs tippar vinnarna. Liksom Thomson-Reuters (vars förutsägelser kommenteras på bloggen The Great Beyond) tror hon på astronomen Vera Rubin, vars mätningar av galaxernas rörelser först pekade på att det finns mörk materia i universum. Likaså nämner hon astronomerna som upptäckte universums acceleration och därmed den mystiska mörka energin (Saul Perlmutter och Brian Schmidt hade jag sagt, Perlmutter och Bob Kirshner tror Bojs). Jag gissar att Nobelkommittén inte riktigt övertygats av Projektilhopen och WMAP:s kosmiska sifferlista och väntar tills tyngre bevis för mörk materia och mörk energi dykt upp. Bojs föreslår också astronomerna som upptäckte de första planeterna utanför solsystemet – Alexander Wolszczan och Dale Frail för upptäckten av planeter runt en pulsar, och Michel Mayor och Didier Queloz för de första planeter runt en vanlig stjärna (här ligger även Geoff Marcy och Paul Butler bra till). Det är fantastiska mätningar de gjort och exoplaneter är ju bland det allra mest spännande som astronomer upptäckt under min livstid, men är det verkligen fysik det där? Nobelnissarna brukar vara rätt petiga med sånt. Jag tror att 2008 blir ännu ett år då den markbundna fysiken tar priset, men det vore helt klart roligt om Karin får rätt.
Håller med om att det känns som om de kanske vill avvakta lite med mörk materia eftersom LHC har möjligheten att testa en hel del scenarion under kommande år.
Vera Rubin borde få det. Det råder knappast något tvivel på att mörk materia finns och hon var den första som upptäckte det. Problemmet är att även m man är säker på att det finns så vet man fortfarande inte vad det är. LHC kommer troligen att generera Nobelpris till upptäckare som ligger långt tillbaka i tiden. Om tex LHC kommit gång för fem år sedan hade kanske de två som fick priset i fjol aldrig fått det?
Paul: Jag tror att ett Nobelpris för mörk materia kommer (och då bör rimligen Rubin vara en av pristagarna), men det dröjer nog några år till, tills den i bloggposten nämnda projektilhopen fått sjunka in lite, och kompletteras av fler liknande observationer. Detta såvida inte Nobelkommittén skulle få för sig att baka ihop typ Ia-supernovor, universums accelererande expansion, mörk energi och och mörk materia i ett enda pris, men då börjar det kanske bli svårt att välja tre lämliga pristagare, och i så fall lär det dröja.
Hur många Nobelpris som LHC kommer att generera återstår naturligtvis att se, men jag är inte så övertygad om att så många av dem kommer att gå till forskning långt bakåt i tiden. I och med årets pris har väl i princip alla de stora delarna av standardmodellen belönats för såväl teori som experiment? Det lysande undantaget är givetvis Higgs-bosonen, som är (minst) ett uppenbart Nobelpris om den hittas. Utöver det ser jag inte så värst mycket gammal forskning som uppenbart bara sitter och väntar på att LHC ska ge den ett Nobelpris.
Comments are closed.