På torsdagen den 8 januari invigs AlbaNovateleskopet här i Stockholm, en kort promenad längs korridoren från där jag sitter just nu. Stockholms universitet hävdar i sitt pressmeddelande att teleskopet blir Sveriges största. En sådan överdrift bör man inte komma undan med: enligt universitetets egen Institution för astronomi är teleskopet bara ”det största optiska teleskopet i bruk i Sverige”.

Vilka är då landets största och bästa teleskop?

AlbaNovateleskopet: splitternytt men inte störst i Sverige. (Foto: Teresa Riehm)
AlbaNovateleskopet: splitternytt men inte störst i Sverige. (Foto: Teresa Riehm)

Störst är landets radioteleskop. 25-meters radioteleskopet vid Onsala rymdobservatorium i norra Halland, följt av Onsalas golfboll-liknande 20-meters teleskop. Sen kommer Onsalas söta lilla antenn SALSA (2,3 meter), som man kan läsa om i Populär Astronomis decembernummer, och de lika stora radioantennerna i Stockholm Centimetre Radio Telescopes. De sitter bara några meter från AlbaNovateleskopet.

När det gäller teleskop för synligt ljus så är Sveriges största teleskop faktiskt ganska hopplösa. Schmidtteleskopet vid nedlagda Kvistabergs observatorium har en spegel på 1,35 meter men används inte längre. Lunds universitets CAT, som ju flyttades från en bergtopp i Chile 2006, (spegel på 1,5 meter) finns nu på plats i Lund men enligt vard jag erfarit saknas pengar för att få igång det. Enmetersreflektorn på Saltsjöbadens observatorium används inte heller längre.

Uppsala universitets något mindre Westerlundtelskop, av samma modell som AlbaNovateleskopet har en spegel på 0,9 meter och används flitigt i undervisning.

Men är de här Sveriges bästa teleskop? De svenska amatörastronomernas bilder som går att skåda på till exempel Astronets fina galleri är gjorda med rätt små teleskop. Men amatörerna gör sina bilder med en kärlek till stjärnorna och nebulosorna som proffsastronomer fortfarande hyser, men bara när de befinner sig på VLT eller laddar ner sina data från Hubbleteleskopet. Storlek har visst betydelse, men platsen, vädret och engagemang hos observatören – amatör eller proffs – är helt avgörande. AlbaNovateleskopets läge är faktiskt uruselt med tanke på väder och ljusföroreningarna från Stockholms stad. Å andra sidan har det tillgång till en miljonstad full av kunniga forskare, datanördar och rymdentusiaster.
[Uppdatering: Intervju med astronomen Göran Olofsson i DN, med vettig diskussion om teleskopstorlekar.]

6 KOMMENTARER

  1. Robert!
    Jag håller helt med dig när det gäller amatörernas engagemang. Det är lätt att drabbas av apertur-noja. Många stora prestationer har gjorts med små instrument.
    /Ulf

  2. Man kan kanske få en mer långvarig diskussion kring frågan vilket svenskt teleskop som gjort den viktigaste insatsen för astronomin? Astrografen i Uppsala med vars hjälp Lundmark observerade novor i Andromedagalaxen? Kikaren Birger Wassenius använde för att beskriva protuberanser 1733? Svenska teleskop i utlandet som Uppsala-schmidten i Australien eller solteleskopen (SVST, SST) på La Palma? Slås dessa av radioteleskop i Onsala eller rentav SEST? Vill någon försvara de större teleskopen i Uppsala, Stockholm, Saltsjöbaden – var de något värda egentligen?

  3. Skriv in din kommentar här.
    Förlåt det nostalgiska anslaget…
    Är med på bägge tidigare inläggen.
    Får man lov att skryta?
    Nån gång kring 1960-61-62 – senare? – fick jag vara hos makarna Wallenquist på Kvistaberg en sommarvecka medan Schmidten byggdes. Den var, om jag minns rätt, Europas/Kosmos näst största då,efter ett östtyskt bygge. Rätta mig om jag har fel.
    Jag har bilder nånstans där jag står inne i den stora Schmidt-tuben under bygget.
    Nu har jag förstått att tiden sen några år gått förbi Schmidt-teleskopet; dock hoppas jag att någon amatör använder Nils Tamms fina refraktor som jag fick göra några nätter på kullen bakom Schmidt-kupolen.
    Vad jag vill säga, egentligen?
    Att Åke Wallenquist var en hedersman som lät en ung glopig amatör komma upp från Skåne till Kvistaberg, bo där och låtsas vara ”proffs” en sanslöst fin sommarvecka.
    Jag kan förstås minnas fel, men en sak kommer jag ihåg att Åke var irriterad över – att Bro kommun (?) eller elföretaget där höll på med att dra några elledningar som kunde störa de känsliga fotoelektriska mätningarna från Kvistaberg.
    Så var det då.
    Sveriges finaste ”teleskop”? Hade inte gentlemannen Elis Dahlgren det när han upptäckte sin nova för blotta ögat?
    God forts 2009.
    Ulf R

  4. Skriv in din kommentar här.
    PS till tidigare propå:
    Jag är förresten osäker. Såg Elis Dahlgren, som ofta besökte oss amatörer i Malmö/Lund och underhöll oss och som visade sig vara en fullkomligt vanlig, vänlig, empatisk, opretentiös o trevlig medmänniska, inte sin nova i en vanlig kikare? Har glömt.
    Denna ev kikare borde, om den finns nånstans, visas upp i samband med Astronomiska Året.
    Ulf R igen

  5. Ulf,

    Elis Dahlgren använde huvudsakligen en fältkikare 8×40, och senare 7×50. Novaupptäckten gjorde han, om jag inte minns alldeles fel, när han skulle observera den röda variabla stjärnan R Lyrae. Dahlgren var ju med i SAS variabelsektion (ledd av Darsenius) och han var dessutom aktiv inom en massa olika områden, inte minst botanik. Här är förresten en länk med en intervju:

    http://www.dalademokraten.se/ArticlePages/200507/18/20050718163356_DD911/20050718163356_DD911.dbp.asp

    mvh
    Hans Bengtsson

  6. Med anledning av Ulf R. Johanssons berättelse om Åke Wallenqvist kan jag bara bekräfta att han var en hedersman som lät även mig komma flera gånger till Kvistaberg, skänkte mig dedicerade exemplar av sina böcker och skickade foton tagna med det stora Kvistaberg teleskopet. F.Ö. skulle jag nog säga att Onsala’s 20m och 25m teleskop intar en tätposition. Särskilt 20m upptäckter och studier av olika molekyler var världsledande

Comments are closed.