Vår sol är inte enda barnet i sin familj. När solen kom till, ur ett enormt moln av gas för ca 5 miljarder år sedan, föddes ungefär samtidigt flera ”tvillingsyskon” som med tiden irrade ut i världsrymden.
Den unga stjärnhopen NGC 2467 i stjärnbilden Akterskeppet är en barnkammare av stjärnbildning. Blivande stjärnor är inbäddade i kokonger av gas. (Bild: ESO)
Vissa befinner sig fortfarande mycket nära oss, visar en analys av Simon Portegies Zwart vid Amsterdams universitet. Men öppna stjärnhopar löses upp med tiden, så de flesta av solens syskon kom på avvägar medan vår stjärnhop tillryggalade sina 27 varv runt Vintergatan. Men ett fåtal procent av solens grannar – ungefär 10 till 60 stycken – kan fortfarande uppehålla sig närmare än 300 ljusår, och resa runt galaxen parallellt med oss, menar Portegies Zwart. Han anser att man bara behöver hitta några få av dessa stjärnor, för att kunna slå fast föräldramolnets parametrar och var någonstans det födde vår sol och dess syskon.
När ESA sänder upp satelliten Gaia kring 2012, kan den hjälpa till med sökandet (även forskare i Lund och Uppsala jobbar med Gaia). Solsyskonen har nämligen speciella grundämnen gemensamt, tack vare en supernovaexplosion som inträffade när solen var cirka 2 miljoner år gammal. Den skyldige var en väldigt ung, massiv stjärna på 15-25 solmassor som befann sig cirka 5 ljusår bort. Rester från supernovan har satt sin prägel på de omgivande stjärnorna – till exempel finns material bevarat i Kuiperbältets meteoriter, som svävar bortom Neptunus i solsystemets ytterkanter. Konstigheter i deras kemiska sammansättning och struktur är gemensamma även med solens syskon. På så sätt hoppas man kunna skilja ut solens stjärnsyskon från andra icke-besläktade stjärnor i Vintergatan.
