Vår reporter Alexis Brandeker skriver direkt från Kina:
Tja, solförmörkelsedagen var ju ett litet äventyr i sig. Prognosen var som bekant usel, med åskstorm som bästa gissning för onsdagsförmiddagen. Som tur är såg vädret inte fullt så illa ut när vi lämnade hotellet i Hangzhou (en annan ”liten” 9-miljonersstad) vid 6-tiden på onsdagsmorgonen, mot Anji-området som ligger nära centrumlinjen för solförmörkelsen. När vi kom fram insåg vi dock att platsen guiderna utsett för observationerna inte var den bästa: på stortorget mitt i Anji! Vi ville hellre hitta en plats ute i naturen, men då de två guiderna inte är ifrån området blev det till att åka runt och leta på måfå…
Det var inte så illa som det låter eftersom vi hade någon timme på oss till första kontakt. Snart hittade vi en liten kulle bakom några hus ute på landsbygden som såg lovande ut. Vi lämnade bussen och fick genom efterfrågningar reda på vägen till kullen, som mycket vackert låg cirka 500 meter från vägen.
Väl framme visade det sig vara en utmärkt plats utan störande biltrafik men med naturen nära inpå med sjungande cikador och fåglar. Solen syntes fortfarande tydligt genom ett tunt dis, så helt illa såg det inte ut. Vi satte upp utrustningen och väntade på första kontakt. Moln började driva förbi, och i fjärran såg det rätt mörkt ut – men fortfarande syntes solen. Den partiella fasens inleddes med växlande molnighet, moln som drev förbi framför solen och omväxlande skymde den.
Redan nu hade vi sett mer än vi förväntat oss (det spöregnade inte, och ingen åska!), men den partiella fasen är inte varför man åker till Kina för att se en total solförmörkelse. Minuten innan totaliteten inträffade blev det snabbt mörkare, med solen nästan helt skymd av månen, och halvt skymd av molnen. Så kom totaliteten och mörkret lade sig kompakt. Under de 5 minuter och 40 sekunder som solen skymdes helt av månen drev moln förbi framför solen, men visst såg vi den totalt förmörkade solen med sin korona i ögonblick av luckor i molnen!

Bild: Alexis Brandeker

Tyvärr innebar de försvårande omständigheterna att fotograferandet blev lidande, med exponeringstider uträknade för klara förhållanden och som inte alls stämde för den variabelt beslöjade solen. Några fina bilder blev det dock från gruppens samlade kamerapark, och när jag får tillgång till en mer tillgänglig internetförbindelse ska jag ladda upp dem.
Äventyret slutade emellertid inte med solförmörkelsen. Den hade nätt och jämt avslutats när den förutspådda åskstormen slog till. Vi var förstås mycket glada över att åskstormen tog längre tid än förutspått att dyka upp, men det innebar problem för vårt flyg tillbaka till Beijing. Stora problem. Allt flyg till Beijing ställdes in, vi blev strandsatta på flygplatsen i väntat på att det häftiga åskovädret skulle passera. Istället för att komma fram klockan 17 på eftermiddagen, dröjde det till 03:15 nästa dag (dvs i morse). Naturligtvis fanns ingen användbar internetförbindelse på flygplatsen att kommunicera med omvärlden med. Väl på hotellrummet fungerade inte internet heller, så därför dröjde det tills nu innan jag kunde avlägga den här kortfattade rapporten ifrån ett internetcafe i hotellobbyn (som snart stänger för kvällen).
Bilden ovan fick jag precis i slutet av totaliteten, där en första glimt av fotosfären syns i en dalgång på månen – den s.k. ”diamantring”-effekten. Bildern ser lite extra fluffig ut på grund av förgrundsmolnen, men man ser korona och en liten rödrosa protuberans på ovansidan.
Alla i gruppen var mycket nöjda med det fick uppleva under omständigheterna och med de låga förväntningar vi hade byggt upp för vädret. Och det verkar ju som att vi hade tur jämfört med många andra i området.
/Alexis