I det föregående strövtåget berättade jag om den praktiska sidan av Galileis solobservationer, nu är det dags att avsluta denna del med något om de upptäckter han gjorde.
Som jag berättat tidigare kan vi följa Galieis arbete med solobservationer i detalj i den publicerade brevväxlingen med Marcus Welser (Breven om solfläckarna, 1613). När man som modern läsare följer honom i spåren är det inte utan att man blir imponerad. Han hade en enastående förmåga både att organisera sina observationer och inte minst att tolka det han såg. I huvudsak är Galileis slutsatser i samklang med moderna uppfattningar.
Den viktigaste av dessa var att solfläckarna faktiskt fläckade solen. Måhända låter detta trivialt, men enligt den dominerande uppfattningen på Galileis tid var solen en perfekt, oföränderlig och lysande sfär. I den kristna traditionen associerades den med Gud. Tanken att den skulle ha fläckar och att dessa dök upp och försvann lite som de behagade, var helt enkelt absurd och dessutom snudd på hädisk. Och det var bland annat detta som Galilei hade att hantera.
Bakgrunden till själva brevväxlingen var att den tyske jesuiten Christoph Scheiner (1573-1650) under pseudonym hade publicerat några brev till Welser där han dels presenterade sina observationer av ’solfläckarna’ och dels utifrån den ovan skissade hållningen argumenterade för att de i själva verket var småplaneter som precis som Venus och Merkurius då och då passerade framför solskivan. Welser, som tidigare imponerats av Galileis arbete, skickar breven till honom för en kommentar. När breven anlände hade Galilei redan ägnat sig åt solobservationer i ett drygt år, och kunde förstås ge svar på tal. Genom en lång serie argument kan ha visa att solfläckarna definitivt inte är några planeter, att de lika definitivt rör sig över solens yta, eller rättare sagt, att solen bär dem med sig när den roterar, och att de snabbt och kontinuerligt förändras över tid. När han ska försöka förklara vad de består av liknar han dem vid jordiska moln.
Dessa är bara några av de många upptäckter relaterade till solfläckarna som Galilei gjorde. Men kanske ska det understrykas att det inte var Galilei som upptäckte solfläckarna som sådana. Faktum är att dessa varit kända sedan länge. Redan 28 f. Kr. rapporterade kinesiska astronomer om en fläck så stor att det kunde ses för blotta ögat. Nedanstående bild är hämtad från en mer utförlig studie av solfläckarna gjorda (utan teleskop) av John Worcester 1129.
