Holländskbyggda 268-megapixels ccd-kameran Omegacam, snart igång på nya teleskopet VSTi Chile, är bara ett exempel av hur astronomer använder teknikerna som nobelpristagarna uppfunnit. (Foto: ESO)
Utan ccd:n ingen modern astronomi, och nu har dess uppfinnare Willard Boyle och George Smith belönats med Nobelpriset i fysik (DN, SvD). Boyle och Smith delar priset med Charles Kao, pionjär inom fiberoptiken. Fibrerna är även de viktiga för astronomer; de har använts framförallt för att kartlägga universums storskaliga struktur genom att mäta hastighet och därmed avstånd på många galaxer samtidigt. Ccd:n är sedan några decennier nästan allenarådande som astronomisk detektor, i alla fall för synligt ljus. Boyle och Smith hittade på ett elektroniskt sätt att använda halvledare för att konvertera ljus till ström, lagra signalen och mäta upp den sen. Själv satt jag i morse och jobbade med en hög ccd-bilder från jätteteleskopet VLT. Ccd:n är överallt inom astronomin, och nu när under Internationella astronomiåret känns den inte alls fel att fira med teknikens vidareutveckling av ögat.
Sean Carroll på Cosmic Variance länkar samman fiberoptiken, ccd:n och astronomin
