Ungefär samtidigt som Messier-katalogen fick sin moderna form (1966) började amatörastronomer försöka sig på så kallade Messier-maraton. Idén är enkel: Det gäller att under en natt, med hjälp av kikare eller teleskop, observera samtliga Messier-objekt som är synliga från den aktuella breddgraden (ska man se katalogens alla objekt måste man observera från ungefär samma breddgrad som Paris ligger på). För att lyckas med detta krävs en mörk och klar himmel, erfarenhet och en stor portion uthållighet. Sen skadar det ju inte om man i förväg gjort klart för sig hur många objekt den berömda katalogen egentligen innehåller. Somliga säger nämligen 109, andra 110.
Som jag berättat om tidigare innehåller Messiers sista publicerade version av katalogen 103 objekt (1781). De tre sista av dessa, M101, M102 och M103, hade i ett sent skede upptäckts av Messiers samarbetspartner Pierre Méchain (som upptäckte en fjärdedel av objekten i katalogen). Inför pressläggningen hann Messier inte kontrollera observationerna, vilket han normalt brukade göra, men beslöt sig ändå för att ta med dem. Den hastiga hanteringen fick också till följd att av de tre är det bara M101 som åtföljs av koordinater. För M102 och M103 har vi bara Méchains beskrivningar att gå på. Detta har skapat ett identitetsproblem som fortfarande är aktuellt.
Astronomer som i Messiers efterföljd studerat katalogen har inte haft några problem med att identifiera M103 – beskrivningen tillsammans med en handskriven kommentar från Messier som man funnit – pekar entydigt på en stjärnhop i Cassiopeia – värre visade sig vara med M102. I katalogen beskrivs den (fritt översatt) som en ”Nebulosa mellan stjärnorna Ο [Omikron] av Björnvaktaren & Ι [Iota] av Draken: Den är väldigt svag; nära den finns en stjärna av sjätte magnituden.” Positionsbestämningen är minst sagt vag – avståndet mellan de nämnda stjärnorna är över fyrtio grader fågelvägen – och sannolikt har tryckfelsnisse varit framme. Under 1800-talet löste man M102:s identitet genom att anta att Omikron (Ο) var en felskrivning av den snarlika bokstaven Theta (Θ). Theta i Björnvaktaren och Iota i Draken ligger bara 11 grader från varandra på himlen och mellan dem finns ett passande objekt i galaxen NGC 5866. Lösningen hade varit självklar om man inte samtidigt hade blivit uppmärksammade på en senare anteckning av Messier som angav koordinater för objektet, men som inte riktigt passade för något objekt i området. Trots detta betraktades NGC5866 länge ut som det bästa alternativet.
Fortfarande idag menar många att M102 är identisk med denna galax. Och så hade det väl fortsatt om inte Helen Sawyer Hogg på 1940-talet snubblat över ett gammalt brev från Méchain. Brevet är daterat 1783, det vill säga två år efter att Messier färdigställde sin katalog, och adresserat till den schweiziske astronomen Johann Bernoulli III. Här berättar Méchain bland annat om ytterligare fyra nebulosor som han observerat men som inte kom med i katalogen. Sawyer Hogg argumenterar i en artikel från 1947 för att dessa därför bör vara med i Messier-katalogen och sedan dess betecknar vi dem som M104 till M107. Men i samma artikel fäster hon också uppmärksamhet på ett annat uttalande i brevet. Méchain skriver (fritt översatt): ”Jag vill bara tillägga att nr 101 & 102 på s. 267 i Connoissance des temps för 1784 i själva verket är samma nebulosa, som har blivit tagen för två genom ett fel i stjärnkartorna.” Sawyer Hogg, och många i hennes efterföljd, menar att vi måste ta Méchain på orden och helt enkelt stryka M102 från katalogen.
Så om vi summerar är läget följande: Messiers ursprungliga katalog rymmer 103 objekt. Listan har sedan successivt utökats varefter man har hittat uppgifter om andra nebulosor som Messier känt till, men som inte kom med i katalogen, och idag räknar man därför 110 objekt. Till detta kommer frågan om M101 och M102. Är de som Méchain säger samma objekt? I så fall rymmer katalogen bara 109 objekt. Alla har inte låtit sig övertygas av Méchains brev och frågan diskuteras fortfarande.
Den intresserade kan förstås undersöka saken själv genom att observera M101 och NGC5866 och sedan jämföra med Méchains beskrivningar i katalogen:
M101: ”Nebulosa utan stjärna, väldigt diffus & ganska stor, 6 eller 7 bågminuter i diameter, mellan Björnvaktarens vänstra hand och svansen på Stora Björn.”
M102: ”Nebulosa mellan stjärnorna Ο [Omikron] av Björnvaktaren & Ι [Iota] av Draken: Den är väldigt svag; nära den finns en stjärna av sjätte magnituden.”
Clear skies!
Ja, dessa messier-objekt har väl alltid varit en spännande jakt för oss amatörer och han utgav sin katalog 1781. En annan intressant astronom, amatör han också kan jag tillägga, upptäckte samma år planeten Uranus. En tillfällighet antar jag. Undrar om de kände varandra..
Det lär ha varit den 13 april 1781 som Messier gjorde sina sista observationer innan han sammanställde katalogen. Dagen efter fick han meddelandet om Herschels upptäckt av Uranus (som hade skett 13 mars). Messier börhjade genast observera den nya planeten, och han skrev också ett brev till upptäckaren:
”It does you the more honor as nothing could be more difficult than to recognize it and I cannot concieve how you were able to return several times to this star or comet as it was necessary to observe it several days in succession to perceive that it had motion, since it had none of the usual characters of a comet.”
Men jag tror inte att Messier och Herschel möttes personligen någon gång.
Nej, jag tror inte heller att de två möttes personligen. Kan kanske passa på att flagga för att Herschel kommer att dyka upp längre fram i serien. Nästnästa gång tror jag det blir.
/Johan
Skrev Messier alltså brev på engelska? Intressant vilka språkkunskaper gamla astronomerna hade.
Bra fråga. Man kan också tänka sig varianten att Messier skrev på franska, men att texten senare blivit översatt till engelska. Jag har inte sett originalet. Men då kan man undra om Herschel kunde franska. Tyska och engelska behärskade han givetvis, och kanske även franska? Det förtjänar att funderas på … kanske Johan redan känner till dessa båda pionjärers språkkunskaper?
Jag vet nu att Herschel kunde franska:
“The teacher had some knowledge of Latin and arithmetic. Out of school hours he imparted to William Herschel all he knew of these branches. French the boy also learned, as the polite language of the world of civilised men, and the tongue of the enemies of his King and country.”
Däremot vet jag inte säkert hur bra Messier kunde engelska.
Här vaknar plötsligt gamla synder till liv. 🙂 Jo, Herschel klarade sig nog hyfsat på franska. Intressant tanke att läras sig sina fienders språk.
It is obvious that what carp do to baits on the surface is what they can do
to baits in mid-water, popped-up, and on the bottom too.
Dead baiting can be a long process and you have to be
prepared to sit it out and wait for the pike to
come to you as opposed to you actively searching for the pike.
Are you a beginner in fishing and want the fishing
trip be more rewarding and memorable, exciting and adventurous.
Comments are closed.