[Natten mot torsdag släcker den osynliga asteroiden Roma en väl synlig stjärna och bland amatörastronomer i södra Sverige stiger spänningen. Vår polare Frida Stenebo, amatörastronom i Ljungbyhed i Skåne, har ordet.]

I skrivande stund är det cirka 74 timmar kvar tills det händer.

Den åttonde dagen på den sjunde månaden ett decennium efter millenieskiftet, 164 sekunder innan midnatt: 2010-07-08 23:57:16.

Det är då den 37 km breda asteroiden Roma för ett par sekunder ockulterar inget mindre än en dubbelstjärna vid namn Yed Prior. En riktig pluttis får i sju och en halv sekund rätt att räcka ut tungan åt en bjässe olik andra. Inte ens vår egen sol har något att säga till om även om den kanske kommer att göra sitt yttersta för att hindra oss från att se den ljusstarka stjärnan i Ormbäraren försvinna.

De som bor i Skåne kan därför skatta sig lyckliga över att få se detta spektakel, som i dess uträckning är ovanligare än man kan tro. Och visst tar vi vara på möjligheten och ordnar ett himla stort kalas för allt detta.

Dags för klartext: Skånes amatörstronomer, med lägrena Tycho Brahe och Aquila i spetsen har i en månad och många kvällar förberett, diskuterat, klockat, simulerat och sedan diskuterat lite till.
För mig som ung och ny i sällskapet har detta, redan innan själva händelsen, varit en minst sagt intressant resa. En inblick i erfarna (förlåt) gubbars procedurer och övertygelser, engagerade projektledares duktiga ledarskap att skapa ett mönster och till slut en förhoppningsvis fungerande plan för hur dessa värdefulla sekunder ska tas tillvara på på bästa sätt.

Knepet, är förstås att försöka få så många observationsplatser som möjligt. Det är då man kan bestämma hur brett det egentligen gick att se ockultationen, hur skarpt det syntes och eventuella variationer. Med hjälp av dagens stora utbud av teknik finns det också många bra sätt att dokumentera händelsen.

Det är dock just där det även kan falla. En fundamentalisk källa som en klocka visade sig vara en av de största hindren, om man inte räknar med eventuella ondskefulla moln. Frågan kom upp, var finns den perfekta tiden egentligen? Detta var helt klart frågan som tog större plats än någon annan, om hur vi skulle referera till den i våra foton, videoupptagningar och manuella observationer diskuterades länge. Så småningom gick frågan oss alldeles över huvudet enligt mig, det diskuterades allt upp till trippla tidssignaler som skulle jämföras hit och justeras dit. Jag talar kanske bara för mig själv – men kortvågor, gps-tid, radiokanaler, fröken ur och jag-vet-inte-vad.
För mig var det största problemet hur en vanlig, teleskopsaknande människa skulle kunna observera detta på ett enkelt sätt.

Själv ska jag delta i huvudkvarterets observationer i Oxie på Tycho Brahe-observatoriet, och är en del av just ”tidtagargruppen”. Vi kommer att hålla koll på tidssignalen från kortvågsradiomottagaren och skrika till när vi ser ockultationen, helt enkelt.

Som ett avslut vill jag hylla och rekommendera vår senaste träff, som gjordes helt över Skype. Istället för att lägga timmar av resetid och samordningar för att träffas i Malmö, loggade vi alla helt enkelt in på Skype vid en bestämd tidpunkt och hade ett helt fungerande möte där. Visserligen hade vi lite problem med uppkopplingar, men annars måste jag säga att det gick mycket smidigt! Så om avstånd försvårar saker kan jag verkligen rekommendera detta.

Förberedelserna har även dokumenterats noga på internet, och förutom tre sällskapshemsidor (hos ASTB,ASAK och SAAF) så har det bland annat skapats en Yahoo-grupp och ämnet diskuteras vilt av astronomer från hela Sverige på Astronomiguidens. Själv kommer jag att blogga på min egen blogg och planerar även att rapportera så mycket som möjligt på plats den åttonde via Twitter.

Om du är intresserad eller tänker observera det hela, tveka inte att kontakta projektledaren Niclas Henriksson på Tycho Brahe-observatoriet kontaktinfo här eller ockultationsexperten Johan Warell som koordinerar hos SAAF (kontaktinfo här)!
Frida Stenebo

6 KOMMENTARER

  1. Jajamen, Frida. Superreporter är ordet. Jättebra helt enkelt!

    En sak jag gärna vill tillägga är:

    Alla ni som tycker det låter för krångligt med tidmätningarna, gör istället enligt nedanstående.

    1. Bege er till någon plats inom eller i närheten av den beräknade zonen. Kolla longitud och latitud noggrant, kan göras med hjälp av eniro-kartor på nätet.

    2. Med hjälp av fältkikare på stativ eller teleskop kollar ni om Delta Ophiuchi försvinner klockan 23:57 svensk sommartid sent på kvällen den 8:e juli. Ja eller nej.

    3. Rapportera obs-platsens longitud och latitud samt ja eller nej till Johan Warell i SAAF.

    Genom ett så enkelt förfarande kan man, förutsatt att man har observatörer på skilda avstånd från zonens centrallinje, bestämma zonens bredd och därmed asteroidens diameter.

    Denna typ av enkla observationer ersätter inte de mera avancerade metoderna – men kompletterar på ett utmärkt sätt.

  2. Det går inte att editera ett inlägg man just har gjort? Nåväl:

    Klockan 23:57 svensk sommartid ska det vara (inte svensk normaltid).

  3. En måne kan Roma absolut ha, allt är möjligt! Vi har en fantastiskt bra spridning på observatörer och är 24 stycken registrerade just nu… Men någon på södra Öland eller Gotland hade varit bra.

    Definitivt kommer någon av oss att få napp. Lycka till allihopa!

Comments are closed.