Små planeter lever farligt i solsystem där det är trångt mellan Jupiter- och Saturnus-liknande gasplaneter. En vattentäckt planet som hade oturen att slängas ut från sitt solsystem kanske skulle kunna bära med sig de nedfrysta frön till nytt liv, spekulerar de mest optimistiska astrobiologer. Sådana planeter skulle möjligen vara talrika i galaxen. Nu har två forskare vid Chicagos universitet tittat lite närmare på möjligheterna att upptäcka en sådan ensamt vandrande ”stäppvargsplanet” (Steppenwolf planet). Geologen Dorian Abbott och astronomen Eric Switzer har räknat på saken och i en ännu opublicerad artikel på ArXiv.org drar de slutsatsen att en mindre, jordstor planet skulle kunna behålla en flytande yta även långt ut i den interstellära rymden mellan stjärnorna. Att hitta en sådan planet skulle vara mycket svårt. Den bästa chansen är att se när den passerar rakt framför en avlägsen stjärna och genom gravitationell mikrolinsning tillfälligt förstörar stjärnan – men en sådan observation skulle inte gå att följa upp på annat sätt. Abbott och Switzer konstaterar att det enda som funkar är att leta efter reflekterat solljus från stäppvarsplanetens tänkta havsyta. Det skulle man kunna se om den skulle finnas inom 1000 astronomiska enheter från jorden, alltså bara 20 gånger längre ut än Pluto när den ligger som längst från solen. Svårt med andra ord, men forskarna konstaterar att en sådan planet skulle kunna överleva någorlunda livsdugligt i några miljarder år. Om de finns i stora mängder i galaxen, vilket inte är uteslutet i nuläget, och om (ännu ett stort ”om”) liv kan transporteras över galaktiska avstånd, skulle stäppvargsplaneterna kunna spela en nyckelroll i att sprida liv i galaxen.
