Under generaldirektör Olle Norberg (intervju i Populär Astronomi 2009/4) har Rymdstyrelsen medvetet satsat på att bereda svenska forskare och svensk industri på att delta i och leverera till europeiska rymdorganet ESA:s stora projekt. Istället för mindre hemmagjorda rymdprojekt. Skattepengar går till ESA – vad får vi för dem, utöver Christer Fuglesang alltså?
Sent i februari gjorde ESA ännu en sållning bland de planerade rymdfarkosterna i sitt program Cosmic Vision, och när det gäller de allra nyaste, medelstora rymdprojekten som får gå vidare till nästa steg den svenska inblandningen obefintlig. Det har gjort att att Rymdstyrelsen i början av mars ställde in en planerad utlysning av pengar till projekten.
Om NEAT i PA 2011/1
Detta efter att Rymdstyrelsen 2010 öronmärkt 10 miljoner kronor till teknikutveckling inför ”framtida svenska instrumentbidrag till ESA-projekt”. Framförallt tror ESA inte tillräckligt på NEAT, tvillingfarkosten som skulle återanvända teknik från de svenska Prisma-satelliterna Mango och Tango som just nu fortsätter att pröva ny teknik i rymden. Om NEAT kunde du läsa här i december och i Populär Astronomis marsnummer.
Det låter som ett bakslag för svensk rymdforskning. Men är det det? Nej, säger Lennart Nordh, forskningsansvarig vid Rymdstyrelsen, tycker inte att det var anmärkningsvärt att Sverige inte är med bland de uttagna medelstora projekt. Han är precis hemkommen från Svenska rymdforskares samarbetsgrupps årliga möte som ägt rum under de senaste två dagarna i Lund när jag ringer upp honom.
– Jag tycker inte det egentligen. Fyrtiotvå förslag kom in, och bland de var det tolv med svensk inblandning. Bara fyra stycken valdes ut för att gå vidare, säger han.
Lennart Nordh berättar att han satt med som ex officio ledamot i ESA:s rymdforskningsråd SSAC som fattade beslutet om NEAT. Dubbelsatelliten var enligt Nordh ett av de projekten som vara nära att få ESA:s förtroende. Men det hade brister.
– Flera projekt föll på att de var antingen för dyra eller för svåra att genomföra. NEAT är teknologiskt sett inte tillräckligt förberett.
Enligt Nordh är det inte så förvånande. NEAT-forskarna vill mäta stjärnors rörelser med en precision som är långt bättre än tidigare rymdteleskop som Hipparcos och Gaia, och det ansåg man inte bevisat att det skulle funka. ESA tar nu steg för att spännande projekt som NEAT kan få hjälp med att utveckla tekniken, berättar Lennart Nordh. Han hoppas också att några Sveriges rymdforskare tar egna initiativ och lierar sig men de projekten som nu gått vidare.
Vilka projekt är det då? De fyra är EChO som kommer att studera exoplaneters atmosfärer, LOFT, som vill undersöka svarta hål genom att mäta röntgenstrålning med hög tidsupplösning, Marco Polo-R, en flygning till en jordnära asteroid för att hämta hem prover och lära mer om solsystemets födelse, och STE-QUEST som kommer att använda klockor i rymden för att testa grundbultar i Einsteins relativitetsteori. Projekten drivs mest av forskare i Tyskland, Frankrike, Italien och Storbritannien, men bland våra grannländer deltar Finland i både LOFT och Marco Polo-R.
Svenska forskare lyser också med sin frånvaro bland ESA:s kvararande stora projekt som tävlar om uppsändning 2020. Kirunas rymdforskare på IRF är med på ett hörn i jupitersonden EJSM/Laplace, men både röntgenobservatoriet IXO och LISA, som ska leta efter gravitationsvågor, saknar svensk inblandning.
Vilket av dessa tre rymdfarkoster som ESA satsar på avslöjas i juni 2011, men det kan bli ingen alls – tack vare brist på amerikanska pengar. Tidigare planerade NASA att delfinansiera projektet som vinner; till exempel skulle jupitersonden besöka Ganymedes i europeisk regi och den potentiellt livsdugliga ismånen Europa under NASA:s ledning. Men nu drar USA sig ur, och säger att man helt enkelt inte har råd. Enligt ESA:s chef för framtidsprogrammet Cosmic Vision, David Southwood, är det nu möjligt att med halva stålarna så blir inte något av de stora projekten av. NASA:s beslut kommer samtidigt som man samlat amerikanska forskare för att prioritera det närmaste årtiondets planetforskning. Resultatet av den övningen var att återigen på grund av pengabrist prioritera en flygning till den redan hårt trafikerade planeten Mars för att utföra astrobiologiska experiment och hämta hem prover, projektet MAX-C, uppger Nature News. Ett planerat jupiterprojekt ratades på grund av att det var överraskande dyrt.
Som tur är har Sveriges rymdforskare ändå gott om framtida ESA-rymdprojekt att hålla på med, berättar PopAst-medarbetare Gabriella Stenberg när jag ringer upp henne strax efter mötet i Lund.
– Jag tycker att vi är med på så mycket som vi rimligen kan tänkas kunna göra.
Kirunas rymdfysiker är med på merkuriussonden BepiColombo och vid Institutet för rymdfysik i Uppsala jobbar man med Solar Orbiter som ska undersöka solens poltrakter, och i Lund och Uppsala förbereds det för stjärnkartläggaren GAIA, och i Stockholm för exoplaneternas PLATO. Att NEAT inte tycks bli av är tråkigt, men sett med lite bredare perspektiv så är det inte långt ifrån det enda som kan ge spännande europeiska och svenska rymdupptäckter under de kommande decennierna.
