Vad sägs om lite mer rolig svensk astronomiforskning som ännu inte nått massmedierna?
Joniserade bubblor
(Bild: M. Friedrich m fl)
Spår efter de första stjärnorna har ingen sett men framtidens radioteleskop hoppas få en skymt. Då gäller det att kunna känna igen det man ser. Ett team lett av stockholmsastronomen Martina Friedrich har provat olika knep för att mäta bubbelstrukturen som universum borde uppvisat några hundra miljoner år efter big bang och som ska kunna mätas på riktigt när nya teleskop som LOFAR – och kanske ännu hellre efterföljaren SKA – kommer igång.
WASP-12 b enligt NASA:s rymdkonstnär Greg Bacon.
Mikaels feta planet År 2009 bestämde sig Mikael Ingemyr, då student på Rymdgymnasiet, att han själv ville se på när en exoplanet passerar framför sin stjärna. Idén ledde via en essätävling till mätningar på teleskopet NOT på Kanarieöarna och vidare till ett sommarjobb på amerikanska universitet MIT, allt dokumenterat i en blogg på nätet. Planeten som Mikael observerade visade sig vara ovanligt utsträckt, något som fastställs i en vetenskaplig artikel som han skrivit ihop med kollegorna från MIT-vistelsen.
Grafen tätnar: Pamelas nya partiklar
jämförs (Bild: O. Adriani m fl.)
Pamelas nya partiklar KTH:s mest berömda rymdexperiment Pamela har tidigare frestat världens fysiker med överraskande mätningar av kosmiska positroner kanske skvallrade om mörk materia-partiklar i galaxen. I två nya artiklar presenteras satellitexperimentets insamlade elektroner respektive protoner och heliumkärnor (se även Science och Cern Courier). De nya mätningarna visar inga nya tecken på mörk materia, vilket förstås är tråkigt, men tyder ändå på att de kosmiska partiklarna som träffar jorden (och Pamela) har ett brokigare ursprung än man tidigare vågat anta. Nya källor till kosmiska partiklar tycks behövas, såsom vita dvärgar och stora bubblor av het gas.
Polaroidglasögon för stjärnspanare Det har varit världsbäst på att upptäcka exoplaneter: nu blir chilenska instrumentet HARPS världsbäst på att se stjärnor i polariserat ljus. Astronomer vill göra det för att kunna kartlägga stjärnors magnetfält, något som borde kunna berätta om villkoren för liv kring andra solar. Nya HARPSPol presenterades av ESO i fjol, och nu kommer de första mätningarna i en en färsk artikel på ArXiv av uppsalaastronomen Oleg Kochukov med kollegor. Än så länge inga överraskningar (kändisstjärnan alfa Centauri A visar till exempel inga tecken på polarisering) men det hela bådar tydligen gott för framtida studier av andra stjärnors magnetfält och allt vad det innebär för kunskaper om rymdväder och eventuell klimatpåverkan.
