Slöjor av kall gas sträcker sig ut från Kokongnebulosan i stjärnbilden Svanen. Bild: ESA/Herschel/SPIRE/PACS/D. Arzoumanian (CEA Saclay)
Bland rymdteleskopet Herschels instrument finns några av de mer svenska teknikprylarna som är uppe och arbetar i rymden just nu. I dess senaste bilder, tagna med kamerorna PACS och SPIRE, är det den kalla gasen mellan Vintergatans stjärnor som framträder i lager på lager av långsamt fladdrande slöjor och ridåer, om man får blanda metaforerna en smula (se även Cassiopeiabloggen). För vetenskapen bakom bilderna står ett astronomteam lett av doktoranden Doris Arzoumanian vid franska forskningscentret CEA Saclay. De kalla gaslagren, ur vilka framtidens stjärnor kommer att byggas, visar sig alla vara ungefär lika smala, med en bredd på 0,3 ljusår. Det ger stöd till idén om att det är turbulens i gasen, framburen av ljudvågor och ljudbangar, förmodligen igångsatt av chockvågor från gamla supernovor, som bestämmer hur gasen fördelar sig – och därmed förutsättningarna för att helt nya stjärnor ska födas. Mer om detaljerna finns i en artikel på ArXiv.org och om bildernas berättelse i ett ESA-pressmeddelande.
Kall gas i 0,3 ljusårs breda filament i närheten av Polstjärnan, avbildad med Herschelteleskopet. Bild: ESA/Herschel/SPIRE/Ph. André (CEA Saclay) & A. Abergel (IAS Orsay)
