Herschelteleskopets öga för det kalla ser en ljus prick just där supernova 1987A exploderade för 24 år sedan. (Bild: ESA/Herschel/PACS/SPIRE/NASA-JPL/Caltech/UCL/STScI och Hubble Heritage Team/AURA/STScI/NASA/ESA).

Visst verkar det självklart att stora explosioner skapar damm? Men ute i rymden är det lätt att ha fel, och astronomer har länge tvistat om vad som egentligen skapar de stora mängder av kosmiskt stoft och damm i universum. Men nu kommer bilder som rymdteleskopet Herschel tagit på en gammal supernova som verkar avgöra saken: stjärnor som smäller skapar skitmycket stoft.
Frågan är intressant inte bara för städpersonal med stora ambitioner: stoftkorn verkar behövas för att livets viktiga molekyler ska kunna byggas i rymden, och det är dammpartiklar som blir frön till planeter som den vi bor på.
Bakom upptäckten ligger ett internationellt forskarteam lett av Londonbaserade Mikako Matsuura där även min gamla kollega Peter Lundqvist vid Stockholms universitet ingår. Deras nya Herschelbilder av området kring supernova 1987A i vår granngalax Stora magellanska molnet är speciellt känsliga för mycket kall stoft med temperaturer upp till bara några tiotals grader över den absoluta nollpunkten. Att supernovan skiner så pass starkt i bilderna tyder på att den sedan smällen 1987 tillverkat så mycket som tusen gånger mer stoft än någon hade trott var möjligt. Den totala massan motsvarar 200 000 jordstora planeter. Forskarna räknar med att det är supernovan själv som skapat stoftet under åren efter den small, och att den gjorde det mycket effektivt. Kan andra supernovor lyckas med konststycket har astronomer nu en vettig förklaring till varför galaxer i det avlägsna (och unga) universum ofta stoltserar med ohyggliga mängder stoft och damm. Förresten kom den stoftglada forskarbloggaren Lars ”Astrosmurfen” Mattsson, som nyligen fram till att stoftintresserade kosmologer har storskaliga problem. Om supernovorna nu kan skapa så här mycket stoft kan han kanske lägga ner stridsyxan.
Mer om Herschel och SN 1987A hittar du i pressmeddelandet från ESA, forskningsartikeln på ArXiv och i Science.