Ett central problem i radioastronomins barndom var att upprätta identiteten mellan en radiokälla på himlen och ett visuellt eller fotografisk objekt som denna strålning kunde tänkas härstamma från. Radiokällorna var påfallande stora, och i de fall man lyckats fastställa en visuell källa låg de normalt en bra bit ifrån denna, och de hade ofta också en helt annan form eller orientering. En av de astronomer som försökte tackla detta problem var tysk-amerikanen Rudolf Minkowski, och det är från en av hans många artiklar på området som dagens objektnamn härstammar.

Rudolf Minkowski (1895-1976) – brorson till den kanske mer berömde kosmologen Hermann Minkowski – tillhörde den generation forskare av judiskt ursprung som tvingades fly från Tyskland under nazisternas härjningar. Han hade disputerat i Breslau 1921 på en avhandling inom spektroskopin och hade därefter gjort sig en karriär inom fysiken. När Hitler efter maktövertagandet beordrade universiteten att göra sig av med alla judiska lärare, tvingades han 1935 att fly landet. Han begav sig till USA där vännen och kollegan Walter Baade, som hade lämnat Tyskland redan 1931, ordnade en assistentanställning åt honom på Mount Wilson-observatoriet i Kalifornien. Minkowski skulle tillhöra staben på observatoriet under större delen av sin karriär, även om han från 1948 engagerades vid systerobservatoriet på Mount Palomar. Det är också här vi finner honom när han gör den ovan nämnda studien.

Sedan 1950 hade Minkowski tillsammans med Baade intresserat sig för radioastronomin, och de två var djupt engagerade i arbetet med att hitta optiska motsvarigheter till radiokällorna. Vid slutet av 50-talet hade astronomerna konstaterat att en del radiokällor kunde kopplas till supernovor i vår egen galax, men att den övervägande majoriteten verkade ha ungefär samma fördelning över himlen som galaxerna. Det var därför naturligt att anta att dessa hängde ihop. Vidare menade man att normala galaxer inte verkade kunna associeras med de extragalaktiska radiokällorna, utan att det snarare var kraftigt störda galaxer eller krockande galaxer som emitterade denna strålning.

I en artikel publicerad 1958 redogör Minkowski för denna bakgrund, och diskuterar sedan några fall där identifikationen är problematisk. Ett exempel är en radiokälla i Valfiskens stjärnbild, innesluten i galaxhopen Abell 194 och i närheten av galaxparet NGC 545/547. Om dessa galaxer är i färd med att kollidera, så skulle de kunna utgöra en optisk kandidat. Problemet är bara, menar Minkowski, att de fotografiskt ser för välartade ut. Dessutom verkar de allra senaste radioobservationernas bättre noggrannhet ha krympt ihop källan så mycket att galaxparet fallit utanför. Istället föreslår han att källan är associerad med ett betydligt ljussvagare och oregelbundet galaxpar strax intill. Det är detta objekt som sedan dess bär Minkowskis namn.

På bilden har radioobservationer (rosalila toner), liksom observationer i H-alpha (blått) som indikerar stjärnbildning, överlagrats på ett optiskt fotografi av galaxhopen. Galaxparet NGC 545/547 finns till vänster i bild, den aktiva galaxen NGC 541 med det rosa jeten till höger, och Minkowskis objekt skymtar som en vit avlång fläck inbäddad i en blå slöja strax till vänster om denna. Bilden är hämtad från Steve Croft et al, ”Minkowski’s object: A starburst triggered by a radio jet”, i Astrophysical journal, 647, 2006. 

Senare studier har emellertid visat att detta inte är ett galaxpar, utan snarare en enda, men mycket oregelbunden dvärggalax. Vidare har man visat att den identitet som Minkowski föreslog mellan objektet och radiokällan inte håller, utan att radiostrålningen härstammar från ytterligare en galax i närheten, nämligen NGC 541. Slutligen har man visat att den radiojet som denna aktiva galax sänder ut är så kraftig att den har drivit fram stjärnbildning i den gas som finns i dess omgivningar och därmed i praktiken skapat Minkowskis objekt.

För amatörastronomer lagda åt det visuella hållet är Minkowskis objekt minst sagt en utmaning, och kanske är det bättre ämnat för astrofotografer än visuellt orienterade amatörer (notera att Minkowskis objekt syns i bilden på Abell 194 som jag länkade till ovan). Att döma av de få visuella rapporter som finns på nätet, krävs ett teleskop om minst 450 mm öppning och därtill en högklassig himmel, men även med dessa förutsättningar är det bästa man kan hoppas på en liten och ytterst ljussvag sudd precis i utkanten av NGC 541. Nämnda galax är däremot förhållandevis ljusstark (magnitud 12), och därmed enkel att lokalisera i den norra delen av Valfiskens stjärnbild och strax under Fiskarnas stjärnbilder (man kan exempelvis använda karta B63 här). Och för den som inte nöjer sig med detta finns det faktiskt ytterligare två objekt med namn efter Minkowski, nämligen Minkowskis fjäril i Ormbäraren och Minkowskis fotspår i Svanen. Kanske får vi anledning att återvända till dessa vid ett senare tillfälle.

Clear skies

/Johan