Årets bästa astronomiforskning 2011

Efter 2011 årets bästa bilder går vi vidare till årets mest omtalade astronomiforskning. Okej, det är i alla fall tanken men som vanligt är vi tvungna att ta till bibliometrins trubbigaste verktyg, en sökning på astronomernas artikeldatabas ADS. Vilka av årets nya forskningsartiklar (vi säger publikationsdatum från och med december 2010), med huvudförfattare vid ett lärosäte i Sverige, har citerats mest i år? Förra årets lista hittar du här.

(Graf: P. Laursen m fl 2011)

1 Vätemoln ger svar om de första stjärnorna. Astronomer är extremt nyfikna på återjoniseringens tidsålder, en tid i universums barndom som de har mycket lite koll på. De bygger gigantiska teleskop som LOFAR och SKA med mål att undersöka vad som hände då, strax efter att de första stjärnorna tändes. Men Peter Laursen, dansk astrofysiker vid Stockholms universitet, har tillsammans med kollegor hittat ett nytt sätt att redan nu leta reda på denna tidsålder. De har räknat fram exakt hur ljus från väteatomer åker mellan kalla moln utspridda mellan galaxerna, och hur man känner igen spåren av återjoniseringen i den så kallade Lyman alfa-skogen. Läs artikeln på ArXiv

Utanför Vintergatsbandet träder bakgrunden fram, här som Fermi ser den i gammastrålning. (Bild: A. Cuoco m fl 2011)

2 Fermi letar mörka materian i bakgrunden Ett team från Oskar Klein Center i Stockholm med Alessandro Cuoco i spetsen har gjort en ordentlig analys av vad gammateleskopet Fermi har att säga om den ännu mystiska mörka materian. Fermis bilder av himlen som den ser ut i gammastrålning innehåller information som kan hjälpa till att ringa in vilka slags partiklar det är som utgör den mörka materian. Läs artikeln på ArXiv.

2006 fick galaxen NGC 1316 ett nytt ansikte utåt med två supernovor synliga samtidigt.
(Bild: NASA/Swift/S. Immler)

3 Talar supernovor sanning om hur långt borta de är? År 2006 smällde hela fyra supernovor i en rund och stor galax som är känd för astronomer som Fornax A. Alla var av samma sort som årets Nobelpristagare använt för att upptäcka den mörka energin genom att uppskatta hur långt borta de är. Maxi Stritzinger vid Stockholms universitet och hans forskarkollegor tyckte att de fyra smällar i Fornax A gav ett tillfälle att ta reda på exakt hur bra supernovorna är på det här med att mäta avstånd. Tre supernovor fick godkänt, men den som bleknade snabbast gav fel svar. Läsa artikeln kan du göra här på ArXiv.

4 Vintergatans okända historia. Lundaastronomen Thomas Bensby forsätter att mäta vad avlägsna solliknande stjärnor består av som tillhör galaxens centrala bula, bulb eller bulle. Hans team har nu upptäckt att stjärnorna delar sig i två olika grupper och dessutom är överraskande olika solen. Bulestjärnorna innehåller antingen mer tunga grundämnen än solen eller mindre. Det får astronomer att misstänkta att Vintergatans bula inte liknar andra galaxers bulor. Vilket betyder att vår galax är inte som vi trodde att den var. Läs artikeln på ArXiv.

5 Hur såg de första galaxerna ut? Det vet ingen och ännu har ingen kunnat titta tillräckligt långt bort (och tillräckligt länge tillbaka i tiden) för att se någon trovärdig Galax 1.0. Men stockholmsastronomen Erik Zackrisson och hans team tänker göra det med det planerade superdyra James Webb Space Telescope och har räknat fram sin bästa gissning på galaxernas färger. Läs den på ArXiv.

6 Gammastrålning kan leda oss till den mörka materian. Det tror fysikern Lars Bergström med kollegor vid Oskar Klein Center i Stockholm efter att ha räknat hur lätt det är att upptäcka olika möjliga typer av mörk materia-partiklar med de olika experiment som just nu pågår för att leta efter dem. De finner att är det är förvånansvärt effektivt att titta efter gammastrålning från rymden. Läs deras artikel på ArXiv eller mer om jakten på mörk materia i Populär Astronomi 2011/4.

7 Stjärnor kan vara fläckiga utan starka magnetfält. Bilder på norrsken och solens skiva visar hur magnetisk vår sol är, och vi vet att solfläckarna är kopplade till solens magnetfält. Gäller det även för andra stjärnor? Det kan vara helt annorlunda, visar ett team med uppsalaastronomen Vitaly Makaganiuk i spetsen. De studerade några stjärnor som har olika innehåll på olika delar av sin yta och upptäckte att de ändå inte hade mätbara magnetfält. Just varför återstår att se. Artikeln på ArXiv.

8 Statistik för dig som letar supersymmetrisk mörk materia. Fysikerna vid Oskar Klein Center i Stockholm lämnar inget till slumpen i jakten på den mörka materian. Yashar Akrami med kollegor har kikat extra noga på vad teorin om supersymmetri skulle kunna ge för utslag i detekterade partiklar i olika mörk materia-experiment, bland annat vid kändisacceleratorn LHC i Schweiz. Läs artikeln på ArXiv

9 Så tjock är galaxens tjocka skiva. Stjärnornas fördelning i Vintergatan har en del att berätta om vår galax historia, som till exempel i ännu ett arbete av Thomas Bensby och hans vänner i Lund och på annat håll. De har lyckats med hjälp av röda jättar för första gången uppskatta hur tjock vår galax så kallat tjocka skiva är (cirka 6500 ljusår är måttet de kom fram till). Läs artikeln

10 Märklig kemi där stjärnor föds. Onsalaastronomen Per Bergman gillar molekyler i rymden och vad de berättar om kemin som reglerar hur stjärnor bildas. I en nebulosa Ormbäraren upptäckte han och hans kollegor ovanligt många molekyler av formaldehyd som innehåller atomer av deuterium (den tunga varianten av väte) i sig. Varför? Exotiska kemiska reaktioner där stoftkorn är inblandade verkar den mest troliga förklaringen. Artikeln på ArXiv