En jämförelse mellan det förväntade effektet som man simulerat och det man uppmätt i experimentet. Chockområdena visas i gul färg. (Bild: A. Ravasio och A. Pelka / LULI, J. Meinecke och C. Murphy / Oxford Univ., F. Miniati / ETH Zürich)
Det interstellära mediet i galaxer består av en blandning av neutrala atomer såväl som joniserad plasma. När den joniserade gasen, som också är elektriskt laddad, svävar runt inom en galax, skapar den ett magnetfält som tillsammans med medelfältet för alla stjärnorna inom galaxen kallas det galaktiska magnetfältet. För att få en känsla för dessa galaktiska fältstyrkor kan man jämföra med ett modernt kylskåp som har uppemot 100 gauss, jorden med dess 0.25-0.65 gauss. Gasrika spiralgalaxer har 60 mikrogauss och Vintergatan ungefär 10 mikrogauss. Dessa till synes minimala galaktiska värden är tillräckligt stora för att skapa problem för allmänna teorier om elektromagnetism, som hittills har misslyckats få ihop fältstyrkan med mängden observerad gas i galaxer. Det behövs alltså en viss ”exotisk” initialmagnetfält när en galax bilas för att det nuvarande galaktiska fältet ska nå styrkor upp mot tiotals mikrogauss.
I en nyligen publicerad artikel i tidsskriften Nature har man visat att ett så kallad Biermann-batteri tan vara tillräckligt för att få värdena att gå ihop och lösa gåtan. Denna effekt förklarar att ett magnetfält kan spontant uppstå när en krökt chockvåg går igenom ett joniserad medium. För att testa idén använde sig forskarna av en 500 mikrometer tjock koltråd inne i en joniserad heliumkammare. De bestrålade koltråden med laser tills den sprack och skapade en chockvåg som trängde sig igenom kammaren. Förhållandena kan mycket väl likna de i det protogalaktiska gasmolnet ur vilken en galax kan bildas, och det uppmätta magnetfältet ”råkar” vara det som behövs för att förklara galaxers magnetfält. Läs mera hos Oxfords universitet, Wired eller hos space.com.
