Hur svarar man på frågan ”Hur byggs solsystem som vårt?” när det som man bor i sedan länge är färdigt? Astronomer tittar istället hos yngre stjärnor än solen. En av dessa är Fomalhaut, 25 ljusår härifrån och en ljus om än från Sverige horisontnära sommarstjärna.

Fomalhaut har en ring av stoftkorn runt sig som tidigare avbildats av Hubbleteleskopet. Nu har två andra teleskop gett sig in i leken: Europas rymdteleskop Herschel och debuterande ALMA, Atacamaöknens nya stolthet. Vad visar nya bilderna?


Skapas av osynliga planeter och kometer: Fomalhauts fantastiska ring är 16 gånger större än avståndet mellan jorden och solen. T v: ESA/Herschel/PACS/B. Acke/KU Leuven; t h: ALMA (ESO/NAOJ/NRAO) (brandgult) och NASA/ESA (blått)

Herschelteleskopet visar upp ringen i långvågigt infrarött ljus (t v). ALMA är ännu inte färdigbyggt men har redan skarpare syn, åtminstone i ljus med våglängd 0,9 millimeter (t h, i brandgult ovan).

Forskarna som tagit bilderna får nu två nya pusselbitar som tycks avslöja hur Fomalhauts solsystem håller på att formas. Infrarödbilden visar att ringen består av oväntat små stoftkorn, som blåses bort lika fort som de skapas, troligen i otaliga kometkollisioner (pressmeddelande hos ESA). Lite hisnande. Men så var det också i solsystemets ungdom när månens alla kratrar skapades.

ALMA:s bild visar istället att ringens inre och yttre kanter är ovanligt skarpa. Ringen är skarpt avgränsad tack vare ännu osynliga ”herdeplaneter”, tror forskarna. Liksom Saturnus’ och Uranus’ herdemånar (för Enyas låt Shepherd moons, klicka här), håller de med hjälp av sin tyngdkraft ringen på plats.

Osynliga planeter blir förresten en ny paradgren för Fomalhaut. Som vi tidigare rapporterat finns inte den tunga planeten som identifierades i Hubbleteleskopets första bilderna på ringen. Enligt Aaron Boley, astronom bakom ALMA-bilden, är det inte som man tidigare trott en stor inre planet som fått bestämma ringens form. Istället är herdeplaneterna små, upp till tre gånger jordens storlek.

– Massan för planeterna måste vara liten, annars skulle de förstöra ringen, säger han i ESO:s pressmeddelande.

Miljöerna i vårt eget solsystem visar alltså upp ledtrådar till hur andra planetsystem funkar. I sin tur berättar de om hur vårt skulle ha kunnat komma till.

Fomalhaut är redan en favorit med forskarna. En annan blir stjärnan HD 10180, 127 ljusår bort, som nu tros ha nio planeter, fler än vi har. Den omnämns i en notis i Vetenskapsradion men bäst skriver Caleb Scharf om den på Life, Unbounded.

1 KOMMENTAR

Comments are closed.