Felisa Wolfe-Simon vid Mono Lake där de arseniktåliga bakterierna hittades. Foto: Henry Bortman
I december gick NASA ut med en nyhet som skulle kunna betytt mycket i jakten på utomjordiskt liv. Bakteriet GFAJ-1 kunde ersätta fosfat i sitt DNA med arsenik, och Andrej Kuutmann skrev ett gästinlägg om saken. Nu kommer två forskningsartiklar i tidskriften Science som bekräftar att bakteriet är speciellt, men tillbakavisar det där med DNA:et. Vetenskapsradion har en bra rapport och tipsar dessutom om forskarnas, tidskriftens och NASA:s svar på frågor i USA Today om hur det kunde ha gått såhär. Meningarna går isär och alla är inte riktigt nöjda.
Gjorde astrobiologen Felisa Wolfe-Simon och hennes kollegor fel? Kan vi lita på forskningsresultat som publiceras? Liksom med neutrinerna som skulle ha färdats snabbare än ljuset men inte gjorde det var forskarna kanske aningens för ivriga att berätta om vad de trodde att de sett.
Men på ett sätt funkar det bra att göra så. Andra forskare blir taggade och vi andra får reda på sanningen mycket snabbare än vi annars hade gjort. Lite grann som Higgs-upptäckten på CERN, där två helt åtskilda team jobbar på samma fråga, fast i det här fallet inför öppen ridå.
De kaliforniska bakterierna är trots allt fortfarande As-coola, menar Julia Vorholt och Tobias Erb från ett av forskarteamen som nu studerat dem.
– Att lära sig om hur organism lyckas hålla arsenikhalten i cellen låg är fascinerande och kommer att berätta för oss om de extrema förhållandena där liv ändå är möjligt, skriver de ett mejl till USA Today.
Finns det fler rymdnyheter som behöver en uppdatering? Bläddra gärna tillbaka i Populär Astronomis nyhetsflöde och föreslå något så kollar vi upp det.
Jag ställer mig kritisk till att göra en jätte-hajp av något som man inte har bekräftat ordentligt. Eller att vinkla det så att det verkar som att man är helt säker på sin sak när man inte är det.
Att ”NASA ska hålla en presskonferens för att diskutera ett astrobiologiskt forskningsresultat som kommer att påverka sökandet efter bevis för utomjordiskt liv” är inte att spela ned viktigheten eller att erkänna att man behöver studera det vidare för att vara helt säkra.
När pappret för ”Snabbare-än-ljus”-neutrinerna vid CERN lades upp var de extremt tydliga med att poängtera att man inte kunde lita på det innan man försökt kontrollera alla felkällor.
Jag tror att forskarfusket breder ut sig mer och mer just på grund av att det ställs mer och mer krav på att alla resultat måste va så himla banbrytande, spännande för allmänheten och hamna i Nature/Science. Det är inget fel att stanna up en sekund och fundera på vad som faktiskt är intressant med ens resultat/forskning, men att hajpa till något för att få PR (och i slutändan pengar till att fortsätta sin forskning) är bara löjligt. (Kan inte alla lära sig matte ordentligt istället så vi kan förklara ordentligt istället. ;])
Comments are closed.