Regnet som faller ner på Saturnus förklarar bland annat mörka band som sonden Voyager såg redan på 1980-talet. (Bild: NASA/JPL-Caltech/Space Science Institute/University of Leicester)
Vatten faller ner på Saturnus – direkt från planetens ringar.
Det är den överraskande slutsatsen som ett brittisklett forskarteam drar efter att ha studerat planeten i infrarött ljus med det stora Keckteleskopet på Hawaii.
Forskarna har inte sett regnet direkt, men listar ut att det måste finnas tack vare ljus från joner av H3+, som består av tre protoner och är en av universums vanligaste joner.
Ljuset från jonerna runt planeten följde ett mönster som forskarna kände igen – från ringarna. Mönstret skapas av av att vattenmolekyler dras bort från de istäckta stenklumparna som utgör ringarna och transporteras ändå in mot Saturnus atmosfär. Regnet från ringarna styrs av Saturnus magnetfält, lite grann som jordens magnetfält skapar norrsken när det styr in partiklar från rymden mot våra polartrakter.
Saturnus-aktuell: Henrik Melin
Vi slog en signal till Henrik Melin, medlem i forskarteamet.
– Jag blev mycket förvånad av den har upptäckten. Vi använder generellt sett observationer i infraröda våglängder for att studera polarsken på Jupiter, Saturnus och Uranus. Men det var inte förrän vi fick tillgång till Keck, som är världens största teleskop för infrarött ljus, som vi kunde mäta H3+ på Saturnus lägre breddgrader.
Det var just där nära planetens ekvator som kollegan James O’Donoghue först fick syn på de märkliga mönstren som avslöjade ringarnas regn. Nu är både han och Henrik i Hawaii där de förbereder för nya observationer med Keckteleskopet.
– Det har varit en spännande resa for oss alla. Här ser vi ett sammankopplat system mellan ringar, magnetfält, jonosfär och atmosfär, och det vi har sett är troligen en väldigt viktig process for att föra över energi mellan systemets olika delar.
Teamet gör inte bara nya observationer från mitten av Stilla havet, berättar Henrik, utan även från rymden med Hubbleteleskopet och på plats hos Saturnus med sonden Cassini.
– Vårt mål ar att försöka lära oss mer om det som James först såg. Så vi ar redan inne i nästa steg. Det är spännande!
Vill du göra som Henrik och själv titta på Saturnus? Under april och maj börjar den bli synlig för den som är ute sent på kvällen. Titta mot sydost och kolla efter en gul stjärna som blinkar aningen mindre än de andra stjärnorna. Med en liten kikare kan du ana att den inte är helt rund. För att se ringarna bra behövs ett mindre teleskop.
Se även: forskningsartikeln i Nature, pressmeddelande från Leicesteruniversitet och pressmeddelande hos NASA
