Komet C/2012 S1 (ISON) syns nu under småtimmarna för den med ett mindre teleskop och världens amatörastronomer har börjar plåta den. Solupplyst stoft och lysande gas som kastats ut från den lilla kärnan gör den till en riktigt vacker himlakropp alldeles oavsett de högt ställda förväntningar. Den har till och med setts från Mars.
Komet ISON, fotad av amatörastronomen Adam Block från Mount Lemmon-observatoriet i Arizona. Se fler amatörkort i SpaceWeather.com:s ISON-galleri: svenska bilder är ännu få men du hittar dem i Astronet:s kometgalleri. Foto: Adam Block/Mount Lemmon SkyCenter/University of Arizona
Nu under oktober och november syns kometen allt senare under timmarna före soluppgången. Hur synlig den blir hänger på hur mycket stoft och gas som lossnar från kometens yta och när, saker som ingen riktigt har koll på. Kometexperten Karl Battams på isoncampaign.org tycker att kometen mår bara bra tack och så vitt jag kan bedöma finns det ingen anledning att tro att den kommer floppa helt, åtminstone inte för oss som vet att kometer aldrig riktigt går att lita på. Forskningsmässigt är ISON unik oavsett prestation: en isboll som besöker det inre solsystemet för första gången, som passar på att störtdyka mot solen, och som vi fått studera hela vägen in.
Förhoppningsvis även hela vägen ut. ISON kanske bryter upp helt när den passerar solen den 28 november men enligt en färsk analys av kometsnubbarna Matthew Knight och Kevin Walsh pekar allt på att den klarar sig.
För regelbundna internationella uppdateringar om ISON, se ISON-kampanjens utmärkta hemsida och NASA:s ISON-blogg.
Mer om ISON finns också i Populär Astronomis septembernummer. Forksning & framsteg har också en utmärkt artikel om ISON och var den kommer ifrån av Björn Davidsson.
