ESA:s nya sond Plato, med sina 34 små rymdteleskop, ska leta nya jordar runt närliggande stjärnor. (Bild: ESA)
Plato, en rymdsond med hela 34 precisionsteleskop ombord, ska leta jordstora planeter runt närliggande solar. Under onsdagen meddelade ESA att Plato valts som Europas nästa mellanstora rymdprojekt (mer hos ESA; Rymdkanalen). Sverige ingår, och valet innebär en rejäl skjuts för svensk forskning om exoplaneter.
Stockholmsastronomen Alexis Brandeker leder det svenska deltagandet i Plato. Han gläds över en ny tid för svensk forskning om exoplaneter.
Alexis Brandeker– Forskare i Sverige kommer för första gången vara inblandade i frontlinjen av exoplanetstudier. Det är ett enormt lyft för forskningsområdet. Med Cheops och Plato så kan vi hålla oss sysselsatta till minst 2030.
ESA:s mindre planetletare Cheops sänds upp redan 2017, följt av Plato 2024. Sverige är också med i kartläggningsprojektet Gaia, som sändes upp i december och som också kommer att kunna hitta nya planeter.
Sveriges mest konkreta bidrag till sonden blir två filter som sitter på sondens två ”snabbaste” teleskop, som kommer att mäta stjärnytors rörelser för att bestämma deras egenskaper.
– De tar en bild var 2,5:e sekund, istället som för övriga 32 teleskop bara var 25:e sekund.
Man kommer även bidra med förberedande forskning, som att karakterisera stjärnor och planetsystem för att hjälpa till med att definiera observationsstrategier, t ex när man ska välja ut vilka stjärnor som är värda särskilt stor uppmärksamhet.
Att ha så många teleskop på en och samma satellit låter som en rejäl utmaning. Men det finns styrka i att ha så många, menar Alexis.
– Det är mest fördelar i form av en enorm redundans. Om några teleskop eller detektorer inte överlever så är det inte hela världen. Den främsta utmaningen som kommer av många teleskop och många detektorer är nog den stora datamängden som genereras, vilket gör att man inte kan ladda ner allt, bara ca 13 gigabyte per dag. Det måste göras ett urval av vad som är viktigt, eller så processar man också data ombord.
Plato kommer att hitta och undersöka små planeter runt närliggande stjärnor med samma metod som tidigare sonder som Kepler och Corot. Med den så kallade passagemetoden mäter man hur ljuset från en stjärna ändras när planeten passerar framför den. Tusentals nya planetsystem kommer att hittas – då kan vi svara på frågan om hur vanligt vårt solsystem egentligen är – och hundratals närliggande planeter i jordens storleksklass. Om det finns en jorden 2.0 därute borde Plato alltså kunna hitta den. Först då kan man satsa med andra teleskop på att leta spår av liv.
Mer läsning: ESA:s Plato-sida och forskingsartikel med projektbeskrivning för Plato
Detta förutsätter att stjärnornas ekvatorialplan ligger i linje med oss ! Och hur många gör det ?
@J.C.: Inte många. Enligt Plato-forskarna (här) är det kring 0,5 procent för jordstora planeter runt solliknande stjärnor. Då måste man observera en jäkla massa stjärnor och det är också det man kommer att göra.
Beroende av ekvatorialplanens relativa lutning kommer tiden av en exo-passage avseende ett ”jord-nära” solsystem att ta mellan någon enstaka sekund upp till ca 13 timmar med en samtidig ljusminskning om ca 84 ppm.
Periodtiden för passagen blir ca 1 år.
Hur säker i statistisk mening blir en dylik upptäckt?
Kommer inte dylika ljusförändringar att kunna drunkna i stjärnornas naturliga emissionsförändringar?
Kommer inte ytterst små förändringar i ekvatorialplanens relativa lutning att orsaka störningar i de uppmätta periodtiderna som omöjliggör att man kommer att kunna detektera tre (3) på varandra passager under en så lång tid som ca 2 år?
PS Tre (3) passager efter varandra med två (2) identiska periodtider skulle jag vilja se för att forskarna ska få kalla det en upptäckt av en jord-liknande exo-planet.
Är det teoretiskt möjligt att detektera liv på en jordliknande planet på stjärnavstånd och när klarar vi av det ungefär?
@Ove: Med nästa generationens jätteteleskop (Europas E-ELT i Chile t ex) tror man att man kommer att kunna upptäcka åtminstone en biomolekyl, vanlig syrgas O2, hos tillräckligt närliggande jordliknande planeter artikel av Ignas Snellen med kollegor på ArXiv). Det är också möjligt att James Webb-teleskopet kan hitta biomarkörer. Sådana observationer kommer folk att försöka sig på inom 10 år i alla fall, om de lyckas och vad som kan anses vara bevis på liv, ja det lär vi återkomma till!
2006 hade ODIN hittat detta (när det kommer till molekylärt syre, O2) se länk nedan.
http://www.esa.int/swe/ESA_in_your_country/Sweden/Odin_huvudnummer_paa_Nobelsymposium
Vad var det ODIN hittade och vad är statusen fram till idag?
—–
Sett utifrån vad man väntade sig har resultaten varit klena. När det gäller molekylärt syre, O2, har Odin i princip inte hittat något alls. Det är bara i ett område, och där i nivåer som är tusen gånger lägre än vad de modeller som finns säger ska finnas.
@Anders: 2012 bekräftade Herschelteleskopet Odins upptäckt om syremolekylerna: se denna rapport från Chalmers. Det kommer mer om detta och Herschels andra upptäckter i Populär Astronomi 2014/2. Nu gällde dessa upptäckter syremolekyler i interstellära moln, inte i planeters atmosfärer.
Comments are closed.