Enligt nya mätningar från det europeiska rymdteleskopet Planck stämmer inte årets största upptäckt om universum. I våras tolkade det USA-ledda sydpolsexperimentet BICEP2 polariserade mikrovågor från en fläck på södra stjärnhimlen som spåren av gravitationsvågor från universums första ögonblick.
Teamet bakom BICEP2 gick ut redan före publicering med upptäckten i mars (Spår av gravitationsvågor bekräftar universums ofattbara inflation). När sedan forskningsartikeln publicerades i juni var tonen mer försiktig.
Nu ser det ut som att signalen som rapporterades berodde helt på snurrande dammkorn i vår galax.
Plancks nya karta visar områden på himlen där snurrande dammkorn står för mycket av det polariserade ljuset (rött) och områden där de stör mindre (blått) för experiment som letar tecken på gravitationsvågor från universums första expansion. I den svarta rutan där BICEP2 förklarar dammet hela signalen som tidigare gett stora rubriker. Nya analyser – och kanske Plancks nya blåa fläckar – behövs för att få till det kosmologiska genombrottet på riktigt. Bild: Planck-samarbetet
Enligt Planck kan hela signalen bero på stoftkorn i vår egen galax. Edvard Mörtsell, fysiker vid Oskar Klein Center i Stockholm till Populär Astronomi, läste den nya artikeln snabbt efter att den släpptes under morgonen. Den finns att läsa här på ArXiv.org.
Har nu inflationsteorin fått sig en törn? undrade vi.
– Det är väl BICEP2-teamet som fått sig en törn, säger Edvard Mörtsell.
Planckteleskopets resultat kommer att väcka nya frågor om hur mycket forskare bör ha på fötterna innan de berättar för världen om stora upptäckter.
Men de nya mätningarna och den nya analysen är spännande i sig.
Rymdteleskopet har gjort den mest detaljerade kartan hittills över hur himlen ser ut i en särskild nyans av polariserat, långvågigt ljus: mikrovågor med våglängd på 0,8 millimeter. Vid denna våglängd bidrar dammkornen som allra mest till himlens polariserade ljus. Med hjälp av kartan har man nu uppskattat hur mycket av signalen som BICEP2 såg berodde på dammkorn i Vintergatan, och hur mycket kan ha sitt ursprung för 13,8 miljarder år sedan i big bangs första början.
Enligt Plancks nya data var det nästan bara stoft som BICEP2 såg. Det är en starkare tillbakavisning av vårens upptäckt än Edvard Mörtsell hade väntat sig.
– Den här analysen får det att se ut som att det kan förklara hela signalen.
Vad betyder det här för big bang och för jakten på bevis på inflationsteorin?
Big bang-teorin kan vi fortsätta att tro på, och inflationsteorin ger fortfarande den enklaste förklaringen till hur den kosmiska bakgrundsstrålningen ser ut med de otaliga teleskop som hittills mätt upp den. ”Man behöver inflationen, helt enkelt” för att förklara att materian i universum är så jämnt fördelat, menar Edvard Mörtsell.
För Max Tegmark och andra som tror starkt att vi bor i ett multiversum kommer därför inte Plancks mätningar att ändra mycket. (Lyssna förresten på Max, Ulf Danielsson och Helena Grnaström diskutera multiversum i radioprogrammet Filosofiska rummet i P1.)
Men nu ska forskarna bakom Planck och BICEP2 arbeta tillsammans med att analysera sina polariseringskartor, och arbetet är redan igång. Spåren kan finnas kvar där – och skulle vara värda ett Nobelpris om de kan bekräftas – även om de inte är lika tydliga som vi hoppats.
Läs rapporten hos BBC. Planckteleskopets hemsida har ännu inget om de nya mätningarna.