Einsteins teorier gör att till synes omöjliga saker blir möjliga. Har du sett filmen Interstellar så vet du vad jag menar. Nu har Hubbleteleskopet upptäckt en stjärna som exploderar och som just nu syns på fyra olika ställen på himlen.
Det är något som astronomer längtat efter men som aldrig hittills setts.
Bakom de otaliga galaxer i galaxhopen MACS J1149 ligger andra galaxer, och i en av dem syns just nu en supernova – på fyra olika ställen, ett så kallat Einstein-kors.
Det är första gången som bilder tagits på samma supernovaexplosion setts på flera ställen på himlen. Supernovan ligger bakom en tung galax som fungerar som en lins. Ljuset från smällen tar olika vägar genom galaxen och sedan fortsätter genom rymden till jorden.
Supernovaljuset har tagit drygt 9 miljarder år att nå oss, men tack vare de lite olika färdvägarna så har supernovan kommit olika långt i sin utveckling på de fyra olika ställen på himlen som den syns.
Galaxen som leker lins ligger cirka 5 miljarder ljusår från jorden.
Upptäckarna varslade världens astronomer i ett Astronomer’s Telegram den 21 november, och nu finns även en forskningsartikel på ArXiv.org (ännu inte refereegranskad).
Andra forskare har redan försökt uppskatta vilka delar av supernovans liv som vi nu får inblick i. De kommer fram till olika siffror, men det kan vara mellan en vecka och 7 veckor mellan ljusprickarna. Klart är att supernovan ser ut att lysa kanske 10-20 gånger starkare än annars tack vare linsen framför den.
Upptäckten öppnar upp för spännande möjligheter. Dels kan man kartlägga linsgalaxens osynliga mörka materia – en möjlighet som stockholmsastronomer som Ariel Goobar och Teresa Riehm undersökt i detalj. Dels kan man uppskatta universums ålder enligt en metod som föreslogs av den norske astronomen Sjur Refsdal redan 1964. Upptäckarteamet har hyllat honom genom att ge supernovan smeknamnet ”SN Refsdal”, något som uppmärksammats i Norge.
Supernovan upptäcktes i bilder som tagits av rymdteleskopet Hubble inom ramarna för projektet Frontier Fields, som går ut på att ta extremt djupa bilder av galaxhopar, fyllda till bredden av galaxer och mörk materia, där chanserna är stora att tack vare just sådana här gravitationslinser få syn på ännu mer avlägsna källor.
Mest spejsat av allt? Enligt forskarna som analyserat linsen kan supernovans ljus tagit andra omvägar hit än vad som setts hittills. En ny ljuspunkt kanske kommer att kunna dyka upp om cirka tre år, och en annan kan redan ha kommit och gått för 13-18 år sedan.
Ett tonårsliv – lång tid för dig kanske, men kanske inte för supernovaljus som färdats genom rymden i nio miljarder år.
