Astronomiåret 2014 går till historien som ett kometår – men vilka svenska forskningsartiklar har egentligen smällt högst enligt världens astronomer och fysiker? Vår lista över årets mest citerade svenska astronomiforskning kommer här, och den innehåller även i år idel överraskningar för alla oss som mest bara följer snackisarna på sociala medierna. Längst ner kan du läsa mer om hur vi har satt ihop listan.
Katie Freese föredrar en naturlig start på big bang. Foto: Alexis Brandeker- Är vårt universum ”naturligt”? Nya fynd från tiden alldeles efter big bang kräver att gamla teorier testas på nytt. Katie Freese, ny chef på Nordita i Stockholm, och kollegan Will Kinney kollar ifall teorin om ”naturlig inflation” från 1990 – ett av Freeses viktigaste bidrag till kosmologin – fortfarande håller. Och det verkar den göra. Katie Freese intervjuas i Populär Astronomis decembernummer.
Länk till artikeln: Natural inflation: Consistency with cosmic microwave background observations of Planck and BICEP2
Dagens Vintergatan: men hur såg den ut förr? Bild: NASA/JPL-Caltech- Vintergatans två stjärnfamiljer avslöjas. Hack i häl på Katie Freese citeringsmässigt kommer lundaastronomerna Thomas Bensby och Sofia Feltzing tillsammans med kollegan Sally Oey. De har detaljstuderat hundratals solliknande stjärnor i vår galax. Stjärnornas innehåll, mödosamt uppmätta, avslöjar att de tillhör två olika familjer – med olika ålder och ursprung. Detta verkar bekräfta något dramatiskt som forskare tidigare börjat ana: att många av stjärnorna på våra himlar kom till när något stort drabbade Vintergatan för cirka 8 miljarder år sedan. En krock eller sammangående med en annan, mindre galax, tror forskarna. Wallenbergstiftelsen har mer om Thomas och Sofias vintergatsforskning.
Exploring the Milky Way stellar disk. A detailed elemental abundance study of 714 F and G dwarf stars in the solar neighbourhood
Bilder från bland annat Nordiska teleskopet NOT berättar om stjärnsmällen i galaxen M82. Bild: NOT/J. Johansson- En stjärna exploderar framför våra ögon. Årets mest spännande kosmisk smäll upptäcktes i Cigarrgalaxen, M82, i mars av studenter i London. Ariel Goobar vid Stockholms universitet var tillsammans med kollegor i det delvis svenska projektet iPTF på hugget och lyckades kartlägga i sällan skådad detalj hur supernovan ljusnade. I Populär Astronomi 2014 nr 4 finns ett tecknat uppslag om projektets nästa steg av teammedlemmen Seméli Papadogiannakis.
The rise of SN 2014J in the nearby galaxy M82
Här finns guldet: resterna 100 år efter en krock mellan neutronstjärnor. Strecket ”5 pc” motsvarar 16 ljusår. (Bild: Rosswog m fl 2014)- Guldfabrikernas fascinerande liv. Stephan Rosswog skrev i Populär Astronomi (Nr 1 2014) om vad som händer när supertäta små stjärnrester smälter samman: de skapar tunga grundämnen guld, gravitationsvågor och lyser som en så kallad kilonova eller macronova. Nu går han och hans kollegor ett steg längre och räknar ut vad som händer efter första smällen och hur resterna kan väntas lysa.
The long-term evolution of neutron star merger remnants – I. The impact of r-process nucleosynthesis - Magnetfält kontrollerar kokande stjärnor. Greg Feiden är postdoc i Uppsala som sysslar med att bygga stjärnor i datorn. Små stjärnor kokar visst inuti: men bubblorna som uppstår (konvektionsceller säger proffsen) regleras av stjärnornas magnetfält.
Magnetic inhibition of convection and the fundamental properties of low-mass stars. I. Stars with a radiative core
Om mörk materia kunde lysa så skulle den kanske se ut såhär. Klicka för att se ett 15-minuters föredrag om forskningen. (Simulering: J. Stadel m. fl.)- Så borde den mörka materian lysa i galaxernas centrum. Forskarna som jagar den mörka materian hoppas kunna se spår av den där den samlats i galaxers täta, tunga centrum. Hur mycket av den osynliga materian som kan finnas där beror på hur den ligger fördelad i galaxer och hur den utvecklas med tiden. Miguel Sanchez-Conde, postdoc i Stockholm, har lett ett team som räknat fram att det mörka borde lysa starkare än väntat tack vare att den klumpar ihop sig.
The flattening of the concentration-mass relation towards low halo masses and its implications for the annihilation signal boost - Supernovan ger bättre koll på damm i rymden. Mera supernova 2014J: stockholmsteamet, nu med Rahman Amanullah i spetsen och med mätningar från rymdteleskopet Hubble. Forskarna blev nyfikna på hur dammet framför den exploderande stjärnan fick den att se rödare ut. Rödfärgningen är vardagsmat för astronomer men i detta fall funkade den inte som vanligt. Resultaten kan vara viktiga när astronomer tolkar vad de ser hos mer avlägsna stjärnexplosioner.
The peculiar extinction law of SN2014J measured with the Hubble Space Telescope
Stenskrot runt vita dvärgar (bilden) och databeräkningar berättar om solsystemets framtid. Bild: NASA, ESA och G. Bacon/STScI- I det långa loppet slängs en planet nästan alltid ut. Tråkigt men sant: solsystem som vårt varar inte för evigt. Men vad som händer planeterna på lång sikt är spännande. Det visar upptäckter från vita dvärgar, före detta solar alltså, som lundaforskaren Alexander Mustill med kollegor försökt förklara med hjälp av datormodeller av planetsystem med tre stora planeter. Som nästan alltid blir bara två till slut.
Long-term evolution of three-planet systems to the post-Main Sequence and beyond - Tyngre tyngdkraft: gallring pågår. Lavinia Heisenberg, verksam på Nordita sedan september 2014, förstärker Stockholms ställning som centrum för forskning om tyngdkraft efter Einstein, som är fortfarande ett hett forskningsområde om man ser till citeringstakten. I sin artikel konstaterar Lavinia och hennes kollegor att en tidigare lovande variant av teorin om tung gravitation inte riktigt funkar i praktiken. Inte förstasidesstoff kanske men en viktig del av den vetenskapliga processen. Läs mer om tunga gravitoner och sånt i Populär Astronomis artikel från 2013.
Cosmology of the proxy theory to massive gravity
Här samlas frön till planeterna: diagram från team Anders Johansens översiktsartikel.- En planet bildas – ur småstenar. Anders Johansen i Lund har blivit känd för sina modeller av hur planeter – som den du sitter på just nu – kan bildas från småstenar när solsystemet var ungt. I en översiktsartikel summerar han och hans kollegor, bland dem uppsalaastronomen Hans Rickman, hur de nu tror att planeternas byggstenar egentligen kommer till. I Populär Astronomi 2014/4 skriver förresten Anders student Kalle Wahlberg Jansson om vad den här forskningen har att säga om hur dvärgplaneten Pluto bildades.
The multifaceted planetesimal formation process
Citeringsstatistiken har vi tagit från NASA:s databas ADS. För att kvala in ska en artikel ha publicerats i en tidskrift, eller på ArXiv, sedan december 2013, och inte lagt upp på ArXiv före juni 2013. Artikelns första författare ska just nu vara dessutom verksam i Sverige. Det är knappast ett perfekt sätt att mäta, men det ger i varje fall ett spännande axplock från årets hetaste astrorelaterade forskning.
Här har Fermiteleskopet letat mörk materia: Vintergatans följe av dvärggalaxer. (Bild: J. Bullock, M. Geha, R. Powell)Saknas på listan gör forskningsartiklar från stora internationella samarbeten där ingen får äran att vara huvudförfattare. Mest citerad bland dessa är troligen rapporten om hur rymdteleskopet Fermis ringat in den mörka materian egenskaper genom att leta efter den i små galaxer, där stockholmsforskarna Maja Garde och Jan Conrad är två av artikelns fem korresponderande författare. Svenska forskare har även arbetat med välciterade artiklar om den extrema gammablixten den 27 april 2013 (också Fermiteleskopet) och om tre år av astrofysik med neutrino-observatoriet IceCube. Alla dessa citerades ännu oftare än artiklarna på listan ovan.
