Så löser vi gåtan om Tabbys stjärna och dess ”megastrukturer”

Galaxens just nu mest gåtfulla stjärna, upptäckt av vanliga entusiaster som en del av nätprojektet Planet Hunters, kan vara ännu bisarrare än astronomer trott. Och amatörer kan få en nyckelroll i att lösa mysteriet.

Stjärnan KIC 8462852 upptäcktes 2015 i mätningar från rymdteleskopet Kepler 2015, som vi rapporterade här. Den har förbryllat forskare – i första hand upptäckarteamet ledda av Yale-astronomen Tabetha Boyajian – med snabba och till synes oförklarliga förändringar i ljusstyrka. Under vissa dagar bleknar stjärnan under några timmar, för att sedan ljusna lika fort igen – på sätt som inte upprepas och som inte liknar någon annan stjärna. Ändå så är stjärnan själv alldeles normal – lite hetare och tyngre än solen bara – visade det delvis nordiska teamets mätningar med det nordiska teleskopet NOT på Kanarieöarna.

Astronomen Bradley Schaefer bestämde sig för att studera gamla fotoplåtar på stjärnan och dess omgivning på himlen. Området kring stjärnan i stjärnbilden Svanen har fotograferats ända sedan 1890. Plåtarna, som samlats från observatorier i USA och hela världen, har digitaliserats och har gjorts tillgängliga för forskare inom projektet DASCH.

Schaefers mätningar av de gamla foton beskriver han i en ny artikel på ArXiv (se också hans debattinlägg om metoden på bloggen Centauri Dreams). De visar att ljuset från stjärnan minskat stadigt under de senaste 125 åren, också med ungefär 20 procent.

Tabbys stjärna blev snabbt känd under hösten 2015 tack vare idén att den skulle omges av konstgjorda ”megastrukturer”, byggda av intelligenta utomjordinar. Förslaget kom från astronomen Jason Wright som tillsammans med kollegor pekade ut Tabbys stjärna som ett lovande mål för sökningar efter bevis för smarta aliens (intervju i Atlantic, artikel i Astrophysical Journal). Om avancerade civilisationer skulle finnas i vår galax skulle de kanske lyckats fånga upp mycket av energin från sin hemstjärna genom att bygga omkring den: sådana byggen kallas ofta Dysonsfärer. Än finns inga bevis för att sådana finns, men hoppet är inte helt ute (se svenska projektet Hephaistos och artikeln Var är alla intelligenta utomjordingar? i Populär Astronomi 2015/3).

När det gäller Tabbys stjärna kittlas forskarna lika mycket som alla andra av aliens-idén, delvis för att andra förklaringar är också svåra att få ihop med vad Keplerteleskopet sett. Tabetha Boyajian och hennes kollegor tyckte ändå att en ofantlig svärm av kometfragment var den mest rimliga förklaringen. Aliens tror hon inte riktigt på.
– Som förklaring är det definitivt sexigare än exokometer, men inte speciellt sannolikt, säger hon i en intervju i New York Universitys tidning Science Line.

Men de gamla fotoplåtarna talar emot kometerna, tror Bradley Schaefer. Stjärnans förändringar, både den långsamma nedgången över ett sekel och de snabba förmörkelser, borde rimligen ha samma förklaring. Kometsvärmar duger inte i sammanhanget, tycker han. De utomjordiska ingenjörerna då? Schaefer har inte analyserat saken närmare men tror inte att det går att få ihop med att stjärnan inte synts av teleskop som tittar i infrarött ljus.

– Idén om alien-megastrukturer stämmer dåligt med mina nya observationer, säger han till New Scientist.

Vi frågade Oleg Kochukhov, astronom i Uppsala som arbetar med både underliga stjärnor och exoplaneter. Han tycker att mysteriet om Tabbys stjärna är underhållande men knappast vetenskapligt viktigt. Stjärnan bleknar på ett sätt som utesluter kantiga strukturer som Dysonsfärer och talar istället för kometsvansar, menar han.

– När stjärnan bleknar gör den det ibland på ett förvånansvärt mjukt sätt. Då blir det svårt att förklara med att något passerar framför stjärnan om inte det rör sig om föremål som är mycket diffusa och större än själva stjärnan, säger han.

Att undersöka stjärnan vidare kräver att man gör lika täta och noggranna mätningar från marken som Keplerteleskopet gjort från rymden. Gärna analyser av stjärnljusets spektrum, inte bara dess ljusstyrka. Det blir en rejäl utmaning för astronomer, och kanske inte går alls, tror Oleg Kochukhov.

– Vi kan bara hoppas att någon har tur och lyckas upptäcka när stjärnan genomgår en av dessa sällsynta förmörkelser tillräckligt tidigt för att kunna rikta stora teleskop mot stjärnan, säger han.

Kanske det blir amatörastronomer som varnar om att Tabbys stjärna är på väg att dyka och får igång de stora teleskopen. Något för dig som har ett teleskop kanske?

Det går att se Tabbys stjärna från Sverige. I oktober blev amatörastronomen Henrik Sandgren en av de första som plåtade fältet efter att stjärnan blivit uppmärksammad. Se hans bild nedan eller på hans fotoblogg.

Har du ett större amatörteleskop så går den att hitta nära stjärnhopen NGC 6866, som i sin tur ligger i stjärnbilden Svanen, mitt emellan de ljusa stjärnorna Sadr och Rukh (karta på Wikipedia). Just nu syns Svanen bäst under småtimmarna och från norra Sverige. Mot våren och sommaren när Svanen istället syns sent på kvällen är det istället från södra Sverige som Tabbys stjärna ligger bäst till.

Världens amatörastronomer har redan börjat skicka in egna mätningar på stjärnans ljusstyrka: se grafer och mätdata hos AAVSO. Vill du bidra själv kan du ta kontakt med Sveriges variabelnätverk SVO inom föreningen SAAF som har en gedigen databas och handledning i hur man kommer igång med att följa föränderliga stjärnor. I SAAF:s nätbutik kan du även köpa specialnumret av tidningen Fokus om hur man observerar variabla stjärnor.