Hur skulle himlen se ut om du kunde se röntgenstrålning? På dagen skulle solen lysa klart. Om natten skulle Vintergatsbandet spraka med ljus från extrema dubbelstjärnor, rester efter exploderade stjärnor, och du kanske skulle ana den svaga glöden från bågar av het gas i galaxen.
Med ett kraftfullt teleskop kan man se mer – som i denna fascinerande nya bild. Tittar man långt ut i universum, fortfarande i röntgenljus, pryds hela himlen av en miljard små prickar: var och en ljus från ett snabbväxande, supertungt svart hål.
Det visar en ny, extrem, långexponering – på sammanlagt 81 dygn – från rymdteleskopet Chandra. Bilden släpptes i samband med Amerikanska Astronomiska Sällskapets vintermöte i Texas, USA, förra veckan (se även en notis hos Rymdnyheterna). Dessutom finns två forskningsartiklar som beskriver källorna i bilden och om vad de betyder för universums historia och ett blogginlägg hos NASA av projektledare Fabio Vito.
Piero Ranalli, astronom vid Lunds universitet, är med i forskarlaget bakom bilden och artiklarna.
– Hela projektet är gigantiskt åtagande som har pågått ända sedan Chandrateleskopet sändes upp år 1999, berättar han för Populär Astronomi.
Chandra har varit våra skarpaste röntgenöga mot rymden i mer än 15 år. Den nya långexponeringen, på en fläck som kallas Chandra Deep Field South, kompletterar andra teleskops djupa fält och ger en bild av hur det ser ut långt ut i rymden, och långt tillbaka i tiden. Hubbleteleskopets berömda motsvarighet i synligt ljus, Hubble Deep Field, bildar en mindre ruta i bildens mitt. Också det europeiska röntgenteleskopet XMM Newton har gjort en egen bild av Chandras fläck, berättar Piero Ranalli. Tack vare hans arbete med den bilden fick Piero sedan möjlighet att bli en del av Chandras djupa fält-team.
I bilden har Chandra fångat röntgenstrålning som varit på väg mot oss sedan universum var en tiondel så gammalt som det är idag, då dagens galaxer höll på att växa till sig.
Så gott som varje galax har i mitten ett supertungt svarta hål, och det är dessa som ligger bakom ljuspunkterna i Chandras bild. Materia som faller in mot det svarta hålet bildar en liten men miljoner grader heta, snurrande skiva av plasma som omger det svart hålet i mitten.
Stjärnorna finns också i varje galax, och vissa extrema typer kan lysa mycket i röntgenstrålning, som vi ser i Vintergatan, men de kan inte konkurrera med de ljusstarka galaxkärnor.
Piero Ranalli förklarar att Chandras mätningar nu tycks bekräfta att alla universums stora svarta hål växt till sig fort, genom att omgiven av bländande, lysande, virvlar sluka gigantiska mängder gas. Även på nära håll i universum är de centrala svarta hålen antingen glupska eller svältfödda. Nu visar galaxerna i Chandras djupa fält att samma sak gällde när kosmos var mycket yngre, menar Piero Ranalli.
– Artikeln är ett trevligt bevis på att idén håller också för det avlägsna universum, säger han.
NASA har en lista över himlens ljusaste röntgenkällor – och denna video som guidar igenom Chandras djupa bild och vad den visar oss.
