För publiken i väst är den japanska rymdsonden Akatsuki relativt okänd, men detta är nu på väg att ändras. Den franska amatörbildbehandlaren Damia Bouic har framställt nya spektakulära bilder på Venus med data från två av rymdsondens instrument. Tillsammans med astronomer har hon nu visat att bilderna även öppnar för nya insikter om väderförhållandena i planetens komplexa atmosfär.

Venus är idag en mycket ogästvänlig planet med temperaturer kring 500 °C och en atmosfär som är 90 gånger tätare än jordens. Men i planetens ungdom var förhållandena däremot annorlunda. Miljön var troligtvis gynnsam för flytande vatten, och kanske även för liv, men en skenande växthuseffekt har omformat Venus till det inferno som idag råder där. Dess väder är komplext och turbulent, och atmosfären består av för människor mycket giftiga gaser. Med hjälp av rymdsonder som Akatsuki kan forskare studera atmosfären och väderförhållandena på detaljnivå.

Akatsuki sändes iväg 2010 av den japanska rymdorganisationen JAXA med riktning mot planeten Venus, och skulle ha nått sitt mål senare samma år. Men placeringen i omloppsbana vid ankomsten till Venus misslyckades, och Akatsuki fortsatte vidare på en hisnande färd kring solen. Det tog hela fem år innan ett nytt försök att försätta rymdsonden i omloppsbana kunde genomföras, och denna gång så lyckades projektet.

Sedan dess har mätinstrumenten ombord på Akatsuki skickat stora mängder observationsdata tillbaks till jorden. En stor del av dessa data har dock inte analyserats, någonting som fransyskan Damia Bouic har uppmärksammat. Bouic är amatörbildbehandlare och hon bidrar regelbundet till Planetary Societys blogg. Hon har tidigare arbetat med data från NASA:s Mars-strövare Spirit, Opportunity och Curiosity.

Med data från Akatsuki-projektets öppna arkiv har Damia Bouic nu framställt bilder i falska färger från instrumenten Ultraviolet Imager (UVI) och 2-micron Camera (IR2). Tidigare i januari publicerade Bouic en artikel i samarbete med professionella astronomer, där de avslöjar att de visuellt spektakulära bilderna även ger oss nya insikter om Venus’ komplexa väderförhållanden.

Venus i ultraviolett
I ultraviolett ser vi Venus’ atmosfär på ca 65 kilometers höjd. De övre molnlagren består till största delen av svavelsyra. Här förekommer även svaveldioxid, som troligtvis kastas ut från planetens vulkaner. De tropiska regionerna visar sig vara betydligt mer turbulenta än polarområdena på denna höjd. Bild: JAXA / ISAS / DARTS / Damia Bouic.

Instrumentet UVI observerar ultraviolett strålning som sprids vid molntopparna på 65 kilometers höjd. De observerade banden är centrerade kring 283 nm, kodat som blått i bilderna, och 365 nm, kodat i rött. Detta innebär att svaveldioxid är den kemiska förening som instrumentet huvudsakligen observerar. Färgskiftningarna i bilderna visar hur olika gaser såsom svaveldioxid genom konvektion bryter fram genom atmosfären och bidrar till planetens molnbildning.

IR2 observerar värmestrålning i det infraröda spektret vid 35-50 kilometers höjd. I den delen av atmosfären är lagren av moln inhomogena, vilket innebär att dessa data kan användas för att skapa detaljerade molnkartor över regionen. På den höjden bildas även kolmonoxid fotokemiskt. Kolmonoxiden transporteras sedan nedåt till djupare delar av atmosfären, vilket ger information om cirkulationen i atmosfären. Instrumentet observerar även zodiakalljuset.

Venus ekvatorialområde i ultraviolett
Venus ekvatorialområde i ultraviolett ljus. Bilden visar turbulenta variationer mellan svaveldioxid och en, än så länge, okänd komponent som absorberar ultraviolett strålning. Bild: JAXA / ISAS / DARTS / Damia Bouic.

Till skillnad från ESA:s Venus Express som observerar polarområdena, så övervakar Akatsuki planetens ekvatorialområde. Tack vare dessa nya data kan forskare nu närstudera fenomen som skulle kunna kopplas till planetens topografi, såväl som övervaka molnrörelser och horisontella vindar i atmosfären.

Teamets förhoppning är nu att fler inspireras till att arbeta med dessa fritt tillgängliga data, och på så sätt kan bidraga till att ytterligare öka vår förståelse för Venus’ till stor del okända klimat.

Senare i vår återkommer Venus som aftonstjärna, så glöm inte att blicka mot väster efter solnedgången. I mars månad kommer även Merkurius slå följe med Venus på natthimlen. Venus syns som bäst i maj, och försvinner därefter bort för att sedan återkomma som morgonstjärna under årets sista två månader.

Venus nattsida i infrarött
Planetens nattsida i infrarött ljus. De mörka, taggiga banden längs ekvatorialområdet utgörs av turbulenta moln som absorberar den infraröda strålningen från atmosfärens djupare och varmare lager. Det orange och svarta bandet längst dagsidan är en artefakt som uppkommit genom överexponering. Tidigare i veckan togs bilden upp på Astronomy Picture of the Day. Bild: JAXA / ISAS / DARTS / Damia Bouic.

2 KOMMENTARER

Comments are closed.