Japansk sond framme vid asteroiden Ryugu

Titelbild: Ryugu sett från 20 km avstånd, den 26 juni. Bild: JAXA, University of Tokyo, Kochi University, Rikkyo University, Nagoya University, Chiba Institute of Technology, Meiji University, University of Aizu, AIST.

Lagom innan den Internationella asteroiddagen (skrevs om här) lyckades den japanska rymdorganisationen JAXA placera sonden Hayabusa-2 i omloppsbana runt asteroiden Ryugu. Värför det kom en serie bilder förra veckan på denna hittills outforskade minivärld. För min egen del påminde den mig om klassikern Le Petit Prince (Den lilla Prinsen) som i sin tur väcker fantasin om hur det vore att gå på en sådan liten himlakropp. Något vi snart får veta men som the Bad Astronomer redan funderat över. Hayabusa 2 skickades upp den 3 december 2014 från Tanegashima Space Center och kom nu då officiellt fram den 27 juni.

Asteroiden Ryugu (eller 1999 JU3 och 162173 Ryugu) är alltså en så kallad jordnära asteroid. Det betyder att dess bana runt solen för den till precis innanför jordens bana och den är som längst bort precis utanför Mars bana. Men den är inget direkt hot mot jorden under överskådlig framtid.

Det är en liten värld på blott en kilometer i diameter (jämför med jorden och våra ca 13000 km i diameter). Dess massa och täthet är ännu okända men med lite uppskattningar kan man säga att gravitationen på dess yta är en 0,0002 gånger den på jorden. En person på 70 kg skulle alltså väga 14 gram på Ryugu. Flykthastigheten är så låg att man skulle kunna ta ett kliv och flyga iväg (ungefär ramla och missa marken).

På bilderna ser man en tydlig upphöjd midja längs ekvatorn som antagligen beror på dess höga rotationshastighet (7,5 timmar för ett varv). Rotationen motverkar gravitationen såpass mycket att den är 20 procent svagare vid ekvatorn än vid polerna. Att stå någonstans på dess yta skulle alltså vara som att gå omkring på ett sluttande plan som lutar mot ekvatorn. Det är ett av flera möjliga bevis för att asteroiden består av löst sammanhållet grus snarare än en fast stenbumling.

Den stora kratern som syns till vänster är runt 300 meter i diameter, en signifikant storlek med tanke på asteroidens diameter. Hade den varit större så hade nog asteroiden inte funnits kvar idag. Detta är inte så ovanligt ändå. Andra himlakroppar med stora kratrar är till exempel Mars måne Phobos och Saturnus månar Mimas och Tethys.

Hayabusa-2 är ett ambitiöst projekt som ska både hämta hem prover från Ryugus och lämna landare på dess yta. Markproverna hämtas genom att sonden skjuter ner en projektil mot asteroiden när den är tillräckligt nära dess yta. Då kastas material från under ytan upp och plockas upp av ett matarhorn på sonden. När uppdraget vid asteroiden är slut kommer sonden att lägga kurs mot jorden där den sen släpper ner en kapsel som landar i ett obebott område i Australien medans själva sonden får brinna upp i atmosfären. En liknande metod användes också av Hayabusa-1 (2003-2010) på asteroiden Itokawa.

Sonden Hayabusa 2 har med sig fyra stycken landare. Den 10 kilo tunga MASCOT är byggd i Europa av tyska centret för luft- och rymdfart DLR och Frankrikes myndighet för rymdfart CNRS. Resterande sonder kallas för MINERVA-II och väger 1 kg vardera. Samtliga förflyttar sig på ytan genom att hoppa eller rulla runt med hjälp av interna hävstångsarmar som ruckar på sondens tyngdpunkt. Att köra runt med till exempel hjul vore svårt i en så svag gravitation. För oss rymdfantaster innebär detta, förutom utökad kunskap om solsystemet och dess historia, också bilder på ännu en fjärran horisont i solsystemet. Om man vill följa uppdraget har Hayabusa-2 kontot @haya2e_jaxa på Twitter.

Vokabulär
Hayabusa: Betyder pilgrimsfalk.
Ryugu: Drakpalatset, ett palats under havet i Japansk mytologi.
Itokawa: asteroid som Hayabusa-1 besökte, uppkallad efter raketpionjären Hideo Itokawa (1912–1999).