Titelbild: Konstnärlig illustration av BepiColombo över Merkurius, den blå flamman från sondens jonraketer syns också. Bild: BepiColombo: ESA/ATG medialab, Merkurius: NASA/JPL
Det senaste inom rymdfart är att Europeiska rymdorganisationen (ESA) och Japanska rymdorganisationen (JAXA) tillsammans har designat och byggt en rymdsond som heter BepiColombo. Dess mål är solsystemets innersta planet Merkurius dit den kommer först i december 2025, och blir då Europas första sond till Merkurius. Sverige bidrar självklart med viktiga delar till projektet.
Imorgon, lördag den 20 oktober 2018, runt 01.45 GMT (02.45 svensk tid) skjuts sonden upp med en Ariane 5-raket från den europeiska rymdbasen i Franska Guyana. Sedan ska den ägna hela 7 år för att ta sig genom solsystemets innersta delar och lägga sig i omloppsbana runt Merkurius där den ska stanna in 1 till 2 år. Följ uppskjutningen live här och sondens egna Twittersida här. BepiColombo blir den tredje farkosten som besökt Merkurius. Först var NASAs Mariner 10 (1973 till 1975). Nummer två var NASA:s Messenger (2004-2015). Här på Populär Astronomi har vi tidigare skrivit om Merkurius här och om Messenger här.
Att navigera i solsystemets inre är extra svårt eftersom man måste ta sig ”djupare ner i solens gravitationella brunn”. Det gör att farkosten får upp mycket höga hastigheter tack vare solens dragningskraft, och vill man göra mer än en vanlig förbiflygning av de inre planeterna krävs det mycket bränsle för att bromsa farkosten. Men det finns diverse tricks. Till exempel har sonden jonraketer som kräver väldigt lite bränsle. Man använder också planeters gravitation för att bromsa upp farkosten (precis som att använda Jupiter för att accelerera sonder ut ur solsystemet, fast tvärtom). På grund av detta kommer BepiColombo flyga förbi flera planeter på sin väg, jorden en gång, Venus två gånger och Merkurius hela sex gånger innan den har tillräckligt låg hastighet att kunna lägga sig i omloppsbana runt den.
Apropå att använda planeters gravitation för rymdnavigation så är sonden namngiven efter den italienska forskaren Giuseppe ”Bepi” Colombo (1920-1984). Han jobbade med NASAs Mariner 10 och var först med att implementera gravitationsmanövrar för just den sonden år 1974 när den studerade både Venus och Merkurius. Giuseppe studerade också Merkurius intressanta och säregna omloppsbana runt solen, ett mysterium som förklaras Einsteins allmänna relativitetsteori.
BepiColombo är faktiskt tre farkoster i en. När de är framme kommer de att kopplas loss och ge sig av på olika omloppsbanor runt planeten. Den största heter Mercury Transfer Module (MTM) som kan beskrivas som projektets moderskepp och är byggd av ESA. Den mindre farkosten, Mercury Planetary Orbiter (MPO) är också byggd av ESA medan Mercury Magnetospheric Orbiter (Mio, eller MMO) är byggd av JAXA.
Du kan bekanta dig med alla tre i ESA:s sköna tecknade video om BepiColombo och resan till Merkurius:
Sverige har bidragit med tre stycken instrument byggda av Institutet för rymdfysik (IRF) i Kiruna. Dessutom är professor Stas Barabash från IRF involverad i flertalet experiment inklusive de svenska. MPO har en jondetektor byggd av IRF och på den japanska Mio finns elektronik och sondytor som IRF och Kungliga Tekniska högskolan har byggt till Mercury Electric Field In Situ TOol (MEFISTO). Slutligen har IRF konstruerat Energetic Neutrals Analyzer (ENA) på Mio.
Sondernas uppdrag är att studera Merkurius yta, inre och yttre som dess magnetfält. Den ska också göra mätningar inom allmänn relativitetsteori. Som jag nämnde ovan så påverkas Merkurius bana runt solen av allmänn relativitetsteori för att den ligger nära solen. För den intresserade läsaren kallas effekten för Merkurius omloppsbanas precession. Vill man läsa mer Merkuriushistoria så fanns en hypotes om ytterligare en planet innanför Merkurius omloppsbana med namnet Vulcan. Den ska ska inte blandas ihop med den nyupptäckta planeten kring stjärnan 40 Eridani A nyligen skriven om på PopAst av Anna.
