Superrymdårets nästa stora händelse på himlen är Merkuriuspassagen, och den sker på eftermiddagen måndagen den 11 november. Planeten Merkurius, solsystemets minsta, passerar under några timmar mellan oss och solen.
Förebered dig för något utöver det vanliga. Merkuriuspassager är sällsynta. Senaste gången var den 9 maj 2016, och nästa gång blir först om 13 år, den 13 november 2032. Ännu mer sällan är det Venus som passerar över solskivan. Den senaste Venuspassagerna inträffade 2008 och 2012, och nästa gång blir först år 2117. Se vår lista över framtida passager.
Hitta en visning nära dig. Merkuriuspassagen är inte lätt att få se på egen hand, och den syns inte för blotta ögat. På många håll i landet ordnas visningar för allmänheten. I Umeå samlas skådarna vid älven nedanför nya Curiosum på konstnärligt campus. I Stockholm visas passagen av Institution för astronomi vid Stockholms universitet, från utanför AlbaNova universitetscentrum vid Roslagstull. I Halmstad visar Hallands astronomiska förening passagen på Frida Palmérobservatoriet vid Högskolan i Halmstad. I Lund planeras en visning vid Astronomihuset på Sölvegatan av studentföreningen ALVA. Astronomiska Sällskapet Tycho Brahe välkomnar till visning vid Tycho Brahe-observatoriet i Oxie utanför Malmö.
Hoppas på klart väder på eftermiddagen. Passagen börjar den kl 13:35 på måndagen den 11 november och slutar när solen går ner. Solnedgången inträffar tidigare i norr och senare i söder: strax före kl 14 längst i norr och strax efter kl 16:00 längst i söder. Se kartan. Solen ligger alltså lågt på himlen, så håll tummarna för molnfri himmel i sydväst!
Håll kontakt med utlandet. Merkuriuspassagen 2019 syns allra bäst från Sydamerika, Karibien och USA:s östra halva. Också från större delen av Europa och hela Afrika är den bättre än från Sverige. Svenska solteleskopet på La Palma, Kanarieöarna, planerar att observera passagen och en livesändning planeras i samarbete med Kanarieöarnas astronomiska forskningsinstitut IAC. Se Merkuriuspassagen live på IAC:s Youtube-kanal.
Här ska livesändningen visas:
Färska bilder och filmer från NASA-sonden SDO läggs upp på adressen mercurytransit.gsfc.nasa.gov/2019/
Projicera pricken på papper. Lär dig att projicera solen med hjälp av en liten fältkikare så har du kunskap som kan lysa upp hela resten av ditt liv. För att kunna se Merkurius, följ våra instruktioner. Det blir lättare med ett stativ. Lägg skärmen så långt från kikaren som du kan, för att få en stor bild av solen. Ställ in skärpan på kikaren så att bilden är så skarp som möjligt. Då kan du få se en liten, liten prick – Merkurius – och kanske även solfläckar. Ha respekt för solen: se till att ingen tittar själv på solen genom kikaren.
Se rymdteleskopets Merkuriuspassage. Att lyckas projicera är kul, men att se en Merkuriuspassage är inte lika stort som att se en solförmörkelse eller en månförmörkelse. Det ändå mäktigt att se 2016 års Merkuriuspassage som rymdteleskopet SDO fångade den (se även bilden längst upp). Kolla videon i helskärm och med musiken på – du kommer att bli rörd.
Såhär upptäcks exoplaneterna. Det är ungefär på det här sättet, med passagemetoden, som andra rymdteleskop – med namn som Kepler och TESS, Cheops och Plato – får syn på planeter, små och steniga som Merkurius och jorden, som passerar framför andra solar än vår.
Börja tänka på Merkurius som vår närmaste granne. Visst kan jordens grannplanet Venus bana ta den närmare oss än Merkurius, men i snitt är Merkurius den planet som ligger närmast jorden i rymden, bara 156 miljoner kilometer bort (Venus ligger i snitt 170 miljoner kilometer från oss). Merkurius är också den närmaste planeten – fågelvägen, så att säga – för alla andra solsystemets planeter.
