Himlen blir snabbt ljusare på morgonen och på kvällen och vårdagjämningen inträffade precis. Nu gäller det att passa på och se nattens stjärnor på kvällar och tidig morgnar i mars och april innan det blir för ljus.
Nu finns stjärnkartor för våren 2020 på vår stjärnkarta-sida.
Här kommer även några tips på saker du kanske inte vill missa på vårens himmel – och en stjärnbild som blivit ofrivilligt aktuell.
Venus är aftonstjärna under våren 2020 och fortsätter att vara himlens allra klaraste ljuspunkt. Den lyser i väster klart från redan innan solnedgången (om man vet var man ska titta) fram till sent på kvällen. Mer om Venus kan du upptäcka i vårt senaste nummer, Populär Astronomi 2020/1.
Morgonplaneter finns också att se just nu. Från södra Sverige kan du se Jupiter, Mars och Saturnus tillsammas, lågt i sydost på morgonhimlen. När vi går över till sommartid – det sker tidigt på morgonen söndagen den 29 mars – blir morgnarna tillfälligt mörkare. Då blir trion lättare att få syn på. Jupiter låg riktigt nära Mars den 20 mars, och den 1 april står Saturnus och Mars som närmast varandra.
Stjärnor och stjärnbilder hittar du lätt med vår stjärnkarta eller med din favoritapp i telefonen eller datorn.
På vårkvällar sjunker Orion för varje dag, men stjärnan Betelgeuse återhämtar sig fint från sin dramatiska nedgång under vintern. Läs mer om dykningen i Populär Astronomi nr 2020/1 (artikeln Betelgeuse överraskade med rekorddykning).
Bland vårens stjärnbilder finns tydliga mönster och ljusa stjärnor att bekanta sig med. Stjärnorna Regulus i Lejonet, Spica i Jungfrun och Arcturus i Björnväktaren är årstidens klaraste.
Och så finns en liten, vacker stjärnbild som många kommer att ta en extra titt på just i år. Norra kronan, eller Corona Borealis på latin, ligger en bit till vänster om den ljusa Arcturus när det blir mörkt. Kronan – stjärnorna bildar faktiskt en tydlig tiara-form – står som högst under småtimmarna i mars och april.
För astronomer är Corona kanske mest känd för två ovanliga stjärnor. Den ena är R Coronae Borealis (R CrB), en föränderlig superjättestjärna som regelbundet dyker i ljusstyrka på ungefär samma sätt som Betelgeuse gjort i vinter.
Och här finns även den ännu mer oberäkneliga T Coronae Borealis eller T CrB: en dubbelstjärna som består av stor, sval, röd jätte och liten, het, vit dvärg. Ibland får den utbrott och blossar upp som en så kallad nova. Det skedde 1866 och sedan 1946, och en ny omgång snart är enligt astronomer inte helt uteslutet. I senaste nummer av Telescopium berättar Stockholmsastronomen Hernán de Angelis allt om stjärnan och korar den till säsongens mest spännande.
