I början av september tillkännagavs upptäckten av två nya exoplaneter i omlopp kring den röda dvärgstjärnan LP 890-9, även känd som SPECULOOS-2 eller TOI-4306. Stjärnan befinner sig på 105 ljusårs avstånd från jorden, i konstellationen Eridanus, och är med sin yttemperatur på cirka 2 600°C den näst svalaste stjärnan kring vilken exoplaneter hitintills har upptäckts. Endast TRAPPIST-1, kring vilken man 2016 fann sju stenplaneter i omloppsbana, är svalare.
Begreppet “superjord” hänvisar till en stenplanet med högre massa än jordens men som ändå inte har tillräckligt hög massa för att omge sig med en alltför tjock atmosfär och bli en gasplanet. Planeterna LP 890-9 b och LP 890-9 c är superjordar som båda befinner sig inom sin värdstjärnas beboeliga zon, vilket är vad som gör dem intressanta. En stjärnas beboeliga zon, även kallad “Guldlockzonen”, innebär det avstånd och område kring stjärnan där temperaturen är adekvat för att flytande vatten skall kunna förekomma på en planets yta. Avståndet såväl som zonens omfattning avgörs av stjärnans temperatur. I vårt solsystem befinner sig jorden, med sitt avstånd på drygt 150 miljoner kilometer från solen, mitt i den beboeliga zonen. Hos hetare stjärnor, ligger den beboeliga zonen längre ut och hos svalare stjärnor följaktligen längre in. Således måste planeter kring en relativt sval röd dvärg kretsa tämligen nära sin värdstjärna för att temperaturen skall bli lagom för att eventuellt vatten ska förekomma i flytande form.
Tidigare i år upptäcktes den första planeten, LP 890-9 b, i systemet av Nasas Transiting Exoplanet Survey Satellite (TESS), vilken studerar stjärnor i jakt på exoplaneter med hjälp av transitmetoden. Man fann då bland annat att den har en radie som är 30% större än jordens och avverkar ett varv kring värdstjärnan på 2,7 jorddygn, vilket innebär att den ligger mindre än tre miljoner kilometer från LP 890-9 (vi kan här jämföra med Merkurius som har ett genomsnittsavstånd på 58 miljoner kilometer från solen) men tack vare stjärnans låga temperatur blir det inte för varmt på ytan.
Vid upptäckten av planet b var systerplaneten c ännu ej känd utan det uppdagades först efter att ett internationellt forskarteam, lett av Laetitia Delrez vid universitetet i Liége, använde sig av de markbaserade teleskopen Search for habitable Planets EClipsing ULtra-cOOl Stars (SPECULOOS) för att studera stjärnsystemet. Tanken bakom var att försöka utröna huruvida TESS hade missat någonting och så visade sig alltså mycket riktigt vara fallet. Informationen de fick fram visade på en planet liknande LP 890-9 b fast något mer massiv och något längre ut. LP 890-9 c, som har fått det nya namnet “SPECULOOS 2c”, har en radie 40% större jordens och avverkar ett varv kring sin värdstjärna på ungefär 8,5 jorddygn där den ligger alldeles innanför den beboeliga zonens yttre gräns.
Röda dvärgstjärnor av klass M är den vanligast förekommande typen av stjärnor i vår galax. De är ytterst benägna att bilda planeter men för att planeterna skall kunna befinna sig inom systemens beboeliga zon, måste de ligga så nära värdstjärnorna att de blir rotationsbundna, det vill säga att de hela tiden vänder en och samma sida mot stjärnan, vilket resulterar i skarpa tempraturkontraster mellan dag- och nattsidorna. Därutöver är klass M-stjärnor notoriskt ökända för sina våldsamma tendenser i form av olika typer av utbrott, vilka kan såväl erodera bort planetatmosfärer som utsätta en planetyta för så höga nivåer av radioaktiv strålning att miljön inte lämpar sig för någon form av liv även i den mån förutsättningar för sådant skulle finnas, så vad är det som gör LP 890-9 b och SPECULOOS 2c så speciella i sammanhanget?
I det här fallet blir i synnerhet SPECULOOS 2c intressant, inte bara på grund av sina kända egenskaper utan också för att den trots sin närhet till värdstjärnan hyser förutsättningar för en stabil atmosfär och därigenom också vatten. Detta har att göra med själva stjärnans egenskaper. Den har en storlek som är 6,5 gånger mindre än solens och en yttemperatur som understiger hälften av vår stjärnas, vilket innebär att SPECULOOS 2c sannolikt inte utsätts för anmärkningsvärt höga halter av värmestrålning från stjärnan. Det som fortfarande kvarstår som ett problem är dock den joniserande strålningen som LP 890-9 avger.
Det som kommer att hända framöver är att Laetitia Delrez forskningsteam kommer att fortsätta att studera SPECULOOS 2c, vilken för närvarande har status som den andra mest lovande “beboeliga” planetkandidaten. Förhoppningsvis kan man med hjälp av bland annat Webbteleskopet utröna huruvida planeten har en atmosfär och i förlängningen vad atmosfären i sådana fall består av. Då närmare observationer av SPECULOOS 2c förefaller att vara någonting som prioriteras vad det gäller Webbteleskopets observationer, kanske vi får reda på det inom en inte alltför avlägsen framtid.
