Imorgon tisdag den 20 december avgörs vem som egentligen äger den järnmeteorit som störtade ned i de uppländska skogarna i november 2020. Stenen hittades av geologerna och erfarna meteoritjägarna Andreas Forsberg och Anders Zetterqvist och togs därefter till Naturhistoriska riksmuseet. Markägaren Johan Benzelstierna von Engeström menar däremot att stenens ägarskap tillhör honom och rättegången kring vem som egentligen äger meteoriten har blivit en snackis inom rymdsverige eftersom rättegången är den första i sitt slag. Populär Astronomi har pratat med båda parterna inför morgondagens dom.
Just nu befinner sig meteoriten på Naturhistoriska riksmuseet, men den har även varit i Uppsala och visats under rättegången. Tvisten bottnar i att det i Sverige inte finns några tydliga regler kring hur meteoriter ska hanteras – är det markägarens rätt eller allemansrätten som gäller? Båda parterna i det aktuella fallet vill att stenen ska till forskning och kunna beskådas av allmänheten, men först måste ägarskapet avgöras.
Hur tänker ni i diskussionen kring ägandeskapet?
Johan Benzelstierna von Engeström: Jag vill att den ska kunna undersökas och även beskådas av allmänheten på ett svenskt museum, men jag släpper inte äganderätten till den. Det är en principfråga, att man inte bara tar något från någon annans mark. Markägaren måste vara med på tåget. Därför skulle jag, som sagt, under min livstid vilja deponera stenen på ett permanent utlån till ett svenskt museum, jag kommer inte att sälja den.
Anders Zetterqvist: Jag tror det är här orsaken till tvisten finns. Vi (upphittarna, red.anm.) vill att meteoriten hamnar på Naturhistoriska och att de mot skälig ersättning ska få ta över hela äganderätten. Johan har andra planer. Han vill behålla äganderätten själv och låna eller hyra ut meteoriten till museum. Vi hade en del diskussioner med Johan om detta innan frågan hamnade hos tingsrätten, men utan att kunna nå en lösning. Vi föreslog att han skulle få hälften av ägandet och att vi gemensamt skulle erbjuda den till Naturhistoriska men utan framgång. Han var tyvärr inte villig att ge oss något alls för att ta över ägandet och det tyckte inte vi var rimligt.
Har ni redan nu några tankar om utgången?
Anders Zetterqvist: Svaret från rätten blir viktigt för mitt framtida sökande. Om vi vinner kommer jag fortsätta att försöka lokalisera nya meteoriter. Jag har länge funderat på att sätta upp en kamera på taket för att försöka filma bolider. Kanske gör jag slag i saken om vi vinner. Om vi förlorar är jag mer pessimistisk här. Jag tror inte det finns någon poäng längre då att aktivt försöka spåra nyfallna meteoriter. Osäkerheterna blir för stora när du inte vet exakt nedslagsplats tillsammans med att du måste få tillstånd från markägare för att kunna ta till vara funna meteoriter. Situationen kan bli annorlunda om nedslagsplats redan är känd genom exempelvis att någon av en slump hittat en meteorit. Frågan är bara om denna person, som rent statistiskt sällan är markägaren, kommer att avslöja sitt fynd.
Jag är hoppfull om att rätten går på vår linje. Samtidigt är det givetvis nervöst då frågan juridiskt är väldigt oklar och kostnaden för advokater redan blivit stor.
Johan Benzelstierna von Engeström: Det är ju viktigt att komma ihåg att stenen inte slog ned i källaren på Naturhistoriska riksmuseet utan i hjärtat av de uppländska skogarna. Förutom att nedslagsplatsen kan vara viktig rent vetenskapligt så är det också en mycket vacker plats, en häll på en höjd mitt ute i skogen. Jag vill också understryka att jag inte har något emot själva sökandet efter meteoriter, det går in under allemansrätten. Men att bara ta en meteorit eller andra värdefulla ting från en annans mark utan avtal, det gör man inte tycker jag.
Om domens utfall slutar med att den på grund av allemansrätten tillfaller upphittarna kommer jag att driva detta till Europadomstolen om så krävs.
Populär Astronomi återkommer med uppdatering efter det att domen fallit på tisdag 20 december.
Foto av meteorit: Andreas Forsberg/Anders Zetterqvist
