Nästa vecka tillkännages vem eller vilka och vilken typ av forskning som tilldelas 2023 års Nobelpris. Fysikpriset har flera gånger delats ut för framsteg inom astronomi och astrofysik, senast för tre år sedan – då för upptäckter om svarta hål. Som uppladdning inför detta års Nobelpris kommer här en sammanfattning i tre delar av de astronomiska Nobelprisen. Detta är andra delen, första delen hittar du här.


Russell Husle
Joseph Taylor

1993 – Joseph Taylor och Russell Hustleför upptäckten av en ny typ av pulsar, en upptäckt som öppnat nya möjligheter för studiet av gravitationen”.

Forskning bygger på samarbete och tidigare studier. Taylor och Hustle använde, liksom pristagarna till Nobelpriset år 1974, radioastronomi för att upptäcka ett par av pulsarer som roterade tätt kring varandra – en dubbelpulsar. Genom att mäta pulsarernas strålning och rörelser under många år kunde Einsteins allmänna relativitetsteori bekräftas. 

Relativitetsteorin förutspådde nämligen att dubbelpulsaren skulle tappa energi i form av gravitationsvågor, vilket nu kunde mätas indirekt genom att detektera att perioden på rotationen minskade över tid.


John Mather
George Smooth. Foto: J. Bauer

2006 – John Mather och George Smoothför upptäckten av den kosmiska bakgrundsstrålningens svartkroppsform och anisotropi”.

Efter den stora smällen (eng: Big Bang) skickade det heta universum ut kosmisk bakgrundsstrålning (Nobelpriset år 1978) med en signatur som kallas svartkroppsstrålning. Denna strålning är direkt skalbar med temperaturen. När den skickades ut var universum nästan 3000 grader varmt, men i takt med att universum expanderat har strålningen svalnat, idag till 2,7 grader över absoluta nollpunkten, vilket Mather och Smooth lyckades räkna ut med hjälp av sina observationer med Nasas satellit COBE. 

Från observationerna såg de även små variationer i temperaturen (kallat anisotropi). Tack vare dessa temperaturskillnader kunde det tidiga universum börja klumpa ihop sig, och över tid bilda stjärnor och galaxer. 


Saul Perlmutter, Brian Schmidt och Adam Riess Foto: U. Montan

2011 – Saul Perlmutter, Brian Schmidt och Adam Riess för upptäckten av universums accelererande expansion genom observationer av avlägsna supernovor”.

Genom att studera avlägsna supernovor av typen Ia – som alla skiner lika starkt – upptäckte 2011 års Nobelpristagare att universum inte bara expanderar, utan att expansionen accelererar – en överraskande upptäckt även för pristagarna själva. 

Upptäckten möjliggjordes genom att kombinera teleskop både på marken och i rymden, utrustade med nya digitala bildsensorer (CCD, Nobelpriset i fysik år 2009), med kraftfulla datorer. Den chockerande upptäckten stärktes av att det var två skilda forskargrupper, en ledd av Perlmutter och en annan av Schmidt och Reiss, som båda kom fram till samma slutsats.


Tillkännagivandet av Nobelpriset i fysik 2023 sker tidigast kl 11:45, tisdagen den 3:e oktober, och kan följas här. Håll utkik här på Populär Astronomi för den sista delen av astronomiska Nobelpris, första delen hittar du här.

Alla fotografier i denna artikel kommer från Nobelkommitténs arkiv. Rubrikbilden visar observationer av den kosmiska bakgrundsstrålningen sammanställd till en bild. Strålningen avslöjar 13,77 miljarder år gamla temperaturfluktuationer, och visar avtrycket från universums första ögonblick. Bild: NASA/WMAP Science Team.