En ny meteorskur har observerats på södra stjärnhimlen. Meteorerna kom från komet 46P/Wirtanen, som inte förknippats med någon meteorskur tidigare. Den nya meteorskuren förutsades på teoretisk väg, och observationer från södra halvklotet gjorda 12 december bekräftade skurens existens. Upptäckten fördjupar vår kunskap om komet Wirtanen, och om jordens omgivning i solsystemet.

Stoftet från en komet kan dröja kvar länge utmed kometens bana runt solen. När jorden passerar genom en sådan ström av stoft i rymden hamnar en del av stoftkornen i vår atmosfär. Gasen runt stoftkornen hettas upp och kornen syns som meteorer (stjärnfall) på himlen. Meteorerna ser ut att komma från en viss punkt på himlavalvet. Fenomenet kallas meteorskur. En välkänd skur är Perseiderna i augusti, vars meteorer ser ut att komma från stjärnbilden Perseus, och vars stoft kommer från kometen Swift-Tuttle.

Komet 46P/Wirtanen fotograferad i december 2018 med rymdteleskopet Hubble, när kometen passerade endast 12 miljoner km från jorden. Bilden visar kometens koma, som består av stoft och gas och omger kometens kärna. Kärnan syns inte direkt i bilden. Den vita linjen i nedre, vänstra hörnet anger bildens skala. Pilarna till höger i bild visar riktningen mot solen, samt bildens orientering på himlavalvet. Bild: NASA/ESA/D. Bodewits (Auburn Uni.) and J.-Y. Li (PSI).

Meteorskurar innebär ett billigt sätt att undersöka miljön i rymden utmed jordens bana. De små himlakropparna, stoftkornen, kommer helt enkelt till oss. Över 100 meteorskurar anses välkända, och ytterligare flera hundra skurar förtecknas preliminärt av Internationella astronomiska unionens meteorcenter i Slovakien.

Stoft från 1974 blir meteorer idag

Meteorspecialisten Jérémie Vaubaillon vid observatoriet i Paris publicerade, tillsammans med kollegor, i början av december en studie där man på teoretisk väg föreslog en ny meteorskur som borde inträffa. Vaubaillon och hans kollegor undersökte banan hos komet 46P/Wirtanen från 1830-talet och framåt, och räknade på hur stoft från kometen skulle kunna bilda meteorströmmar.

Kometen 46P/Wirtanen upptäcktes 1948 av finskättade amerikanen Carl A. Wirtanen, har en omloppstid på drygt 5 år och rör sig mest innanför Jupiters bana. Komet Wirtanens bana gör att stoft från kometen borde kunna nå jorden och ge upphov till en meteorskur. Trots detta hade ingen sådan skur observerats med säkerhet, förrän 2023.

Stoftströmmar från komet Wirtanen (svarta prickar) visade i förhållande till jordens bana (orange) i december 2023, enligt beräkningar av Vaubaillon och kollegor. Markeringarna längs jordbanan visar jordens läge olika dagar (”9/12” betyder 9 december, osv.). Den 12 december ses jorden passera genom stoftströmmen, och en meteorskur kunde väntas. Avstånden i figuren anges i astronomiska enheter (AE), där 1 AE motsvarar avståndet solen-jorden.  Bild: Vaubaillon et al. (2023) enligt licens CC BY 4.0 DEED. Text på axlar A. Nyholm.

När kometen 1974 passerade som närmast solen gav den upphov till en ström av stoft som särskilt intresserat Vaubaillon och kollegorna. Stoftströmmen passerade nära Jupiter 1984 och planetens gravitation påverkade strömmens bana. Flera olika teoretiska modeller ledde till förutsägelsen att en meteorskur med upphov i komet 46P/Wirtanen skulle inträffa 12 december 2023. Manuset till artikeln om förutsägelsen offentliggjordes så sent som 6 december.

Beredda med kameror och radio

Flera olika nätverk av observatörer med intresse för meteorer övervakar himlen. Observatörer i Australien och Nya Zeeland lyckades 12 december med hjälp av kameror och radiomottagare observera flera meteorer med egenskaper som stämde med Vaubaillons förutsägelser. Kamerorna sköts av amatörastronomer och bygger på teknik liknande den i övervakningskameror. Radioobservationerna är passiva, och fångar upp radiosändningar från avlägsna radiostationer som studsat mot meteorernas gassvansar.

En lambda-Sculptorid (det utsträckta, vita spåret) fotograferad från Darkan, Västaustralien, 12 december 2023 med en kamera inom Global Meteor Network. Bilden visar en ganska stor del av himlen, med ett synfält som är ca 52 grader brett och 29 grader högt. Delar av stjärnbilden Kölen ligger nära bildens mitt. Bild: Global Meteor Network enligt licens CC BY 4.0 DEED

Mitt i december pågår den välkända meteorskuren Geminiderna som bäst. Hur skiljer man mellan en geminid och meteorerna från komet Wirtanen? Rörelseriktningen på himlen skiljer sig tydligt. Geminiderna verkar komma från stjärnbilden Tvillingarna på norra stjärnhimlen, medan Wirtanen-meteorerna verkar komma från stjärnbilden Bildhuggaren på södra. Även meteorernas hastighet och ljusstyrka är olika.  Geminiderna rör sig med 35 km/s relativt jorden och ger ljusstarka meteorer, medan stoftkornen från Wirtanen rör sig med ”bara” 10 km/s och ger ganska ljussvaga meteorer.

En meteorskur får namn efter den stjärnbild som meteorerna ser ut att komma från. Då stjärnbilden Bildhuggaren heter Sculptor på latin har namnet lambda-Sculptoriderna föreslagits på den nya skuren.

Om namnet 46P/Wirtanen låter bekant kan det bero på att denna komet från början var det tänkta målet för den europeiska rymdsonden Rosetta. En försening av Rosettas uppskjutning från 2003 till 2004 ledde till att man bytte målkomet, till 67P/Tjurjumov-Gerasimenko. När vi inte kunde nå fram till Wirtanen, kunde 2023 äntligen några (mycket små) delar av Wirtanen nå fram till jorden.