Det börjar dra ihop sig. Den omtalade kometen Tsuchinshan-ATLAS (C/2023 A3) kommer i dagarna återigen att göra entré på den svenska natthimlen, och det finns goda förutsättningar för att den ska bli tillräckligt ljusstark för att till och med vara synlig för blotta ögat, under en mörk himmel.
Låt oss börja med namnet. Som brukligt får kometer namn efter den eller dem som först upptäckter den, och i detta fall var kinesiska astronomer vid Zijinshan-observatoriet i östra Kina först ut. Här siktades den första gången redan i januari 2023. (Att stavningen skiljer sig beror på olika sätt att transkribera kinesiska tecken.) Någon månad senare flaggades den också upp av robotsystemet Asteroid Terrestrial-impact Last Alert System (ATLAS), som drivs av NASA och består av flera sammanlänkade teleskop, det aktuella placerat i Sydafrika. Beteckningen C/2023 A3 talar om att kometen är ickeperiodisk, det vill säga att den inte går i en sluten bana runt solen, att den upptäcktes 2023 och att det var den tredje komet som upptäckts under årets första halvmånad (betecknad med A).
Från morgon till kvällshimmel
Under resten av 2023 har den långsamt rört sig över stjärnhimlen på väg sin väg in mot solen. Den har successivt blivit ljusare, och i våras var ljusstyrkan tillräcklig för att komma inom räckhåll för mindre teleskop. Under sensommaren och hösten har den ljusnat ytterligare, och det har rapporterats att den under goda himmelsförhållanden varit synlig för blotta ögat. Den har nu också passerat runt solen. Perihelium, den punkt i banan då den är som närmast solen, inföll den 27 september – vilket också innebär att den lämnar morgonhimlen och i stället blir synlig på kvällshimlen.
Det återstår att se hur kometen kommer att utveckla sig den närmaste tiden, men det finns goda förutsättningar att observera den från svensk horisont. Det bör dock understrykas att kometer är notoriskt opålitliga, och att man inte ska gå ut i mörkret med alltför stora förväntningar.
Hur ser man kometen?
De närmast kommande dagarna kommer kometen att vara synlig strax efter solnedgång i sydväst. Den står då väldigt lågt, och kan vara lätt att missa i skymningsljuset. Varefter dagarna går klättrar den allt högre på himlen, och blir därmed också synlig allt senare på kvällarna. Under en mörk himmel bör den gå att se för blotta ögat, men en fältkikare underlättar förstås. En vanlig mobilkamera funkar också utmärkt för att fotografera kometen! Även om du inte ser kometen tydligt med blotta ögat kan mobilkameran fånga detaljer som ögat inte ser. För bästa möjliga foto – använd stativ eller ställ mobilen mot något. Nedan ges några hållpunkten som hjälpa till att lokalisera kometen.
12 oktober: Kometen är då som närmast jorden, ungefär halva avståndet mellan jorden och solen, och man räknar med att den då kommer vara som ljusast (omkring magnitud 0). Den står då strax ovanför horisonten i västsydväst (i Jungfruns stjärnbild), men skymningsljus och horisontdis innebär att den kommer att vara svår att lokalisera. Dessutom sjunker kometen under horisonten redan vid halv åtta-tiden.
13-31 oktober: Under andra halvan av oktober kommer den att klättra allt högre på himlen och den rör sig samtidigt söderöver och in i Ormbärarens stjärnbild. Detta innebär också att den går ner allt senare: den 15 oktober går den ner vid niotiden, och en vecka senare vid halvelva. Detta torde också vara den bästa tiden att se kometen. Leta efter en liten, suddig fläck en bit ovanför horisonten i sydväst (jämför kartan nedan). När du lokaliserat den så kanske du också kan se en svans som pekar snett uppåt vänster. Ju mörkare himmel du har, desto bättre kommer svansen att framträda. Återigen kan en fältkikare – eller mobilkameran – underlätta.
1-31 november: Kometen fortsätter igenom Ormbärarens stjärnbild, men nu förlorar den snabbt i ljusstyrka. Med en kikare går den sannolikt att följa månaden ut.
