Ser du ufot i det blå?

Sökandet efter utomjordiskt liv har länge haft en plats i populärkulturen – nu senast i SVT:s dokumentärserie “Aliens – striden om utomjordingarna”. Men det finns även professionella astronomer som arbetar med detta. Under årets Bokmässa i Göteborg tidigare i höst samtalade astrofysikern Beatriz Villarroel med SETI-forskaren Erik Zackrisson och Clas Svahn, ordförande i Ufo Sverige, om forskning i ämnet. Vi kontaktade Beatriz för att få veta mer – går det verkligen bedriva seriös forskning i ett såpass kontroversiellt ämne?

Beatriz Villarroel arbetar vid Nordic Institute for Theoretical Physics vid Stockholms Universitet och hon är väldigt intresserad av sökandet efter intelligent utomjordiskt liv. Hon leder två olika projekt varav vilka det ena är Vasco (Vanishing & Appearing Sources during a Century of Observations) och det andra kallas för ExoProbe. Båda går ut på sökandet efter utomjordiskt liv, närmare bestämt interstellära sonder som kan finnas i solsystemet. Villarroel refererar till de potentiella sonderna som “artefakter” och förklarar att hon fokuserar sitt sökande på det inre solsystemet och områden nära jorden där det vore lättare att hitta artificiella objekt som inte är skapade av människan. Sökmetoderna är olika beroende på vilket projekt det rör sig om.

– Med Vasco-projektet har vi under en längre tid letat efter så kallade försvinnande stjärnor men vi hittade aldrig några sådana. säger Beatriz Villarroel. Det vi istället har hittat är grupper av ljusstarka objekt som dyker upp och försvinner inom en halvtimme.

Hon berättar att man kan söka efter artefakter genom att titta efter ljus då föremål kan antingen reflektera solljus eller avge eget ljus. Genom att studera bilder av stjärnhimlen från innan 1957 och uppskjutningen av den första satelliten Sputnik, skulle man kunna få vissa ledtrådar, för om man på dessa gamla fotografier skulle hitta någonting som ser ut som satelliter eller rymdskrot så kan det inte vara tillverkat av människor, menar Beatriz Villarroel.

Vad gäller ExoProbe är tillvägagångssättet liknande. Utrustningen som används är ett Plane Wave Delta Rho 500 halvmetersteleskop, som ger ett brett synfält, i kombination med en kamera. Frågan blir nu hur lätt det egentligen kan vara att lyckas få syn på någonting som inte tillhör de myriader av rymdskrot och satelliter som ligger i omloppsbana kring jorden? För en icke insatt kan detta te sig som näst intill omöjligt, men Beatriz Villarroel förklarar att det finns en metod som går ut på att filtrera bort allting av mänsklig tillverkning. Den exakta metoden och hur den skall tillämpas är ingenting som hon kan avslöja närmare förrän den är färdigutvecklad, men hon menar att den egentligen är väldigt simpel – någonting som kommer att få många att undra varför de inte själva tänkte på det först.

Forskning kring intelligent, teknologiskt avancerat utomjordiskt liv är ett stigmatiserat ämne i vilket utövarna sällan tas på allvar. En del av forskarna anses vara kontroversiella och jämställs med konspirationsteoretiker och foliehattar. Andra avfärdas som oseriösa och många genom åren har fått utstå svidande kritik och blivit anklagade för att tillskansa sig forskningsmedel som bättre skulle kunna användas inom andra fält. Beatriz har personligen inte fått mottaga någon otillbörlig kritik för sitt arbete, men hon är mer än väl medveten om faktorerna som försvårar tillvaron för såväl henne som seriösa kollegor världen över; decennier av förlöjligande av ämnet samt ämnets kopplingar till nationella säkerhetsfrågor och New Age-artade ufo-sammanslutningar.

Idag har ämnet återigen blivit aktuellt i och med SVT:s nya produktion ”Aliens – Striden om utomjordingarna”. I serien, som består av två delar, får vi följa med etnologen Kalle Ström då han rör sig bland övertygade ufo-anhängare som bland annat påstår att människans olika blodgrupper beror på olika utomjordiska förfäder. Den som tittar på serien kommer snart att upptäcka att forskarna lyser med sin frånvaro och att ufo-fantasterna får stå näst intill oemotsagda: Som enda motvikt uppträder Clas Svahn, ordförande i Ufo Sverige som bland annat får finna sig i att bli anklagad för att arbeta för CIA och därmed mörklägga “sanningen”. Det hela framställs som en kamp mellan tro och vetenskap till nackdel för det sistnämnda, bland annat på grund av att det i dylika sammanhang framstår som om att vetenskapen är oförmögen till att framföra starka argument för sin sak och därigenom underkastas människors rätt att tro på vad de vill även om tro och vetenskap är två vitt skilda saker. I sitt samtal med mig, avstår Beatriz att peka på någonting specifikt i serien, men har uttryckt kritik på sociala medier.

I dokumentären duggar ufo-rapporter såväl som -observationer tätt, vilket gör det lätt att ställa sig frågan huruvida det kommer sig att människor på marken kan se så många tecken på utomjordingar medan forskare ännu inte har lyckats fånga upp någonting som kunnat verifieras som objekt av utomjordiskt ursprung. Ett av svaren är att de som skildras i dokumentären inte följer upp på sina observationer, utan nöjer sig med att ha sett ”någonting”. Detta leder tankarna till äldre tider då astronomin före upplysningstiden var en del av astrologin och kemin en del av alkemin. Astrologi såväl som alkemi präglades av magi, mysticism och tro, men med ökande kunskap om naturvetenskapen bakom, fick dessa läror stå åt sidan till förmån för det vi idag kallar för astronomi och kemi. Kommer den dagen då vi till slut får obestridbara bevis på intelligent, teknologiskt avancerat utomjordiskt liv, kommer vi sannolikt även att uppleva en liknande förändring av ufologin, men ännu är vi inte där.

Rymden är stor. Mestadels består den av tomrum och avstånden mellan stjärnorna är mycket stora. Om New Horizons, sonden som tog sig från jorden till Pluto på bara drygt nio år, hade varit på väg mot solens närmaste granne – Proxima Centauri – skulle det ta 80 000 år för den att nå dit, trots att stjärnan med astronomiska mått ligger alldeles runt hörnet. Även om någon någonstans har skickat någonting åt vårt håll kan det väl inte vara särskilt sannolikt att det redan har nått hit?
– Det beror på när det skickades ut, säger Beatriz Villarroel. Om någon för miljontals år uppnådde samma teknologiska nivå som vi har idag och skickade ut sonder som vi gör, är det inte omöjligt.

Detta skulle dock innebära att de som skickade ut sonden med stor sannolikhet inte längre existerar som civilisation, men det verkar inte spela någon roll för Beatriz är övertygad om att det finns civilisationer därute som inte bara är teknologiskt högtstående utan som i likhet med oss människor skapar vacker konst och musik som de har skickat ut, precis som vi har gjort med Voyagersondernas guldskivor. Dock räcker inte övertygelsen i sig, utan hon vill veta med säkerhet. På grund av anomalier som uppträder på gamla fotoplåtar av stjärnhimlen från det tidiga 1950-talet, tror hon att vi redan inom 5-10 år, då tekniken har förbättrats ytterligare, kommer att kunna finna bevis på utomjordiska artefakter i solsystemet.

Beatriz största drivkraft är nyfikenheten och hon anser att livet är för kort för att inte följa sin nyfikenhet. Så kommer vi till frågan om hur hon tror att mänskligheten skulle reagera på att plötsligt få bevis på att vi inte är ensamma.
– Det skulle kanske ta två veckor innan alla har hunnit smälta och acceptera det, men jag tror att vi skulle vänja oss rätt fort. Jag är optimist.