Den 1:a april i år lyfte Artemis II från startplattorna i Kennedy Space Center och markerade starten på en ny rymdera. För första gången sedan 1972 befann sig människor i månens omloppsbana. Artemis II ska följas av uppdrag där dockningsmoduler och system ska testas innan det slutligen är dags att landa på månens yta igen. Med den snabba utvecklingen och internationella satsningen på rymdfärd krävdes en förnyelse av det gamla Rymdfördraget, och i oktober 2020 publicerades det nya Artemisavtalet.
Snart 60 år efter att den första internationella överenskommelsen för rymden, Rymdfördraget (eng. Outer Space Treaty), fastställdes, håller ett nytt avtal på att ta form. Rymdfördraget var den första lagliga text som deklarerade bland annat att inget land kunde göra anspråk på någon del av rymden, att alla astronauter skulle betraktas som utsända av hela mänskligheten och att kärnvapen inte skulle få placeras i omloppsbana eller på någon himlakropp. Artemisavtalet (eng. Artemis Accords), är en ny internationell överenskommelse som ämnar ta vid där den förra slutade, för att säkerställa fortsatt fredligt utforskande av rymden.
Syftet med Artemisavtalet är att stärka samarbetet mellan länder i utforskandet av våra närmaste himlakroppar, såsom månen och Mars. Överenskommelsen bygger på Rymdfördraget och liksom där ligger mycket fokus på att rymden ska vara till för alla och att all utforskning och resande i rymden ska vara under fredliga avsikter. Tanken med Artemisavtalet är inte att ersätta Rymdfördraget, utan att bygga vidare på det för att bättre passa dagens utforskande av månen och Mars genom bland annat Artemisuppdragen. Vissa delar av Artemisavtalet refererar till och med till Rymdfördraget, exempelvis i det stycke som handlar om att länder ska informera varandra om sina företeelser i rymden. Nya delar som Artemisavtalet introducerar är exempelvis avsnitt om att dela med sig av vetenskapliga data samt att verka för att bevara historiska platser, såsom landningsplatsen för Apollo 11.
När Artemisavtalet offentliggjordes hade det bara åtta underskrifter, men antalet har ökat stadigt sedan dess. Den senaste underskriften tillkom för bara någon vecka sedan, då Mauritius blev det sjuttionde landet att sälla sig till överenskommelsen. Dåvarande rymdminister Mats Persson skrev under avtalet för Sveriges räkning 2024. Det innebär att Sverige som rymdnation nu lovar att sträva efter att följa de principer för rymdfärd som presenteras i Artemisavtalet. Dessutom får Sverige vara med i utvecklingen av Artemisuppdragen, som syftar till att återvända till månen och slutligen etablera en månbas.
Redan nu är Artemisuppdragen en internationell affär. Esa utvecklar delar av Orionkapseln som astronauterna sitter i, medan Japanska rymdstyrelsen Jaxa och bilföretaget Toyota konstruerar en månbil som astronauterna ska kunna ta sig runt på månen i. Artemisavtalet blir därmed en viktig del i den fortsatta utvecklingen, där fler länder samarbetar för mot ett gemensamt mål: att återigen sätta människor på månen, och denna gång kanske stanna där.
Vad står det i Artemisavtalet?
- Avtalet gäller för månen och Mars, men även för kometer, asteroider och i Lagrangepunkterna vid Jorden/månen.
- All gemensam aktivitet mellan länder under Artemisavtalet ska ha fredliga avsikter.
- Länder ska vara transparenta med sina aktiviteter i rymden och dela med sig av vetenskaplig data de får fram.
- All utrustning och alla farkoster ska i så lång utsträckning som möjligt hålla internationell standard.
- Astronauter i nöd ska hjälpas, oavsett nationalitet.
- Nyupptäckta objekt i rymden ska registreras, även om de upptäcks av privat aktör.
- Arv och historiskt viktiga platser, såsom landningsplatser eller robotar, ska bevaras.
- Utvinnande av resurser ska ske på ett hållbart sätt och på ett sätt som gagnar hela mänskligheten.
- Länder som skrivit under ska hjälpas åt för att inte störa varandras rymduppdrag.
- Det ska finnas planer vid varje uppdrag för att minska mängden rymdskrot som uppdraget producerar.
