Om någon följt min uppmaning att studera Karlavagnens rörelser över himlen vet jag inte, men jag tycker ändå att det är dags för den utlovade uppföljningen. Följde ni mina instruktioner så bör ni ha konstaterat att stjärnorna och stjärnbilderna långsamt vrider sig under kvällen. I själva verket vrider sig himlen 15 grader per timme. Centrum för denna cirkelrörelse sammanfaller ganska precis med Polaris i Lilla Björnen.

Hur ska man då tolka detta? I traditionen före Kopernikus tyckte man att svaret var självklart. Har man fri horisont åt alla håll och en riktigt mörk natthimmel ter sig stjärnhimlen välvd över oss, som en kupa. Antikens filosofer och astronomer föreställde sig därför att alla stjärnor satt fästade på en stor sfär. Att stjärnorna rörde sig under natten tolkade man bostavligen, som att denna sfär långsamt roterade runt jorden. Det är därför, menade man, som exempelvis Stora Björn och Cassiopeia cirklar runt polstjärnan.

Kopernikus vänder upp och ned på detta resonemang. Han höll fast vid föreställningen om att alla stjärnor satt fästade i en stor sfär som omslöt jorden, men hävdade däremot att deras rörelser var skenbara. Fixstjärnesfären står stilla, istället är det jorden som långsamt roterar kring sin axel.

Så långt var denna tanke möjligen kontraintuitivt, men inte speciellt revolutionerande. Det var först när man blandade in fysiken som det blev konstigt, rent av absurt. Om jorden roterar, borde vi då inte märka det. Om man till exempel hoppar rakt upp, borde man då inte landa en bit bort på grund av jordens rotation? Och borde inte fåglar som lyfter från sin gren, behöva flaxa allt vad de kan för att hinna med trädet? Frågorna kan te sig barnsligt naiva, men vid Kopernikus tid var detta högst relevanta invändningar, och det krävdes inget mindre än en vetenskaplig revolution och en helt ny fysik för att ge dem trovärdigt svar.

Den newtonska fysiken ska vi emellertid inte fördjupa oss i här, utan blott kostatera att jorden roterar och därför ser det ut som att stjärnorna, planeterna, solen och månen rör sig under dygnet. Sen har de förstås egna rörelser utöver detta, men det lämna vi till ett senare strövtåg.

RELATERADE ARTIKLARMER FRÅN SKRIBENTEN

6 KOMMENTARER

  1. Sånt här förvånar mig alltid: finns det verkligen människor som aldrig har lagt märke till att himlakropparna inte står på samma ställe hela tiden jämfört med marken? Om inte annat borde det ju räcka med att ha sett solen och månen för att förvänta sig att stjärnorna också ska flytta på sig.

    Alltså: har du några studenter som faktiskt inte väntar sig det?

  2. För att lägga märket till att himlakropparna rör sig så måste man ju först lägga märket till själva himlakropparna. Är man bara det minsta intresserad av astronomi, så vet man att det är Venus som lyser så starkt i söder tidiga kvällar, man ser att Orion är påväg UPP över horisonten, och så vidare. Men, om man nu inte har detta intresse, då förvandlas Venus till en stjärna bland andra stjärnor samtidigt som morgonens stjärnhimmel blir påfallande lik kvällens.

    Sen kan det ju också vara så att man faktiskt vet att jorden roterar ett varv per dygn, men att man aldrig konkret satt det i förbindelse med saker man faktiskt ser på himlen. En ambition med detta observationsprojekt är därför att få människor som aldrig tittat efter att göra det. Återstår att se om någon nappar på kroken.

    Hälsningar

    /Johan

  3. Visst är det, som Landet Annien skriver, trist att människor inte tittar upp. Dessvärre är det väl också så att det blivit allt sämre beställt med den allmänna orienteringen på himlen. För hundra år sedan hade diskussionen vid busshållplatsen sannolikt fått en annan vändning. Då var fortfarande himlen riktig mörk, samtidigt som Svenska Almanackan med alla dess astronomiska uppgifter, hade en mycket central plats i hemmen. Man behövde inte fråga astronomerna vad det är som lyser så starkt i söder. Det räckte att slå upp almanackan. Överlag tror jag att människor hade betydligt bättre allmänkunskaper kring just stjärnhimlen på den tiden.

    /Johan

  4. Det vore intressant att veta hur mycket ”folk i allmänhet” känner till om astronomi. Har det gjorts några sådana undersökningar i vårt land?

    mvh
    Hans Bengtsson

  5. Hans! Det finns ett internationellt forskningsfält som brukar betecknas som ”Public understanding of science” (PUS). Här har man under flera decennier bland annat försökt mäta människors kunskaper om och attityder till naturvetenskap. Vad jag vet har man inte gjort några direkta utvärderingar just i relation till astronomifältet, utan mer allmänt studerat naturvetenskapernas spridning. Här visar det sig till exempel att 30% av både amerikaner och europeer tror att solen kretsar kring jorden. Just detta har man dragit ganska stora växlar på i forskningspolitiska sammanhang, men själv tycker jag man bör vara mer ödmjuk. Människors kunskapsinhämtade drivs av intressen och för de allra flesta spelar detta med jordens rörelse ingen som helst roll.

    En del av dessa mätningar finns tillgängliga på nätet. Se till exempel:

    http://www.nsf.gov/statistics/seind06/
    http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/eb_special_en.htm

    Motsvarande svenska undersökningar finns på:

    http://www.v-a.se/publikationer/?cid=5

    Hälsningar

    /Johan

Comments are closed.