Om någon följt min uppmaning att studera Karlavagnens rörelser över himlen vet jag inte, men jag tycker ändå att det är dags för den utlovade uppföljningen. Följde ni mina instruktioner så bör ni ha konstaterat att stjärnorna och stjärnbilderna långsamt vrider sig under kvällen. I själva verket vrider sig himlen 15 grader per timme. Centrum för denna cirkelrörelse sammanfaller ganska precis med Polaris i Lilla Björnen.

Hur ska man då tolka detta? I traditionen före Kopernikus tyckte man att svaret var självklart. Har man fri horisont åt alla håll och en riktigt mörk natthimmel ter sig stjärnhimlen välvd över oss, som en kupa. Antikens filosofer och astronomer föreställde sig därför att alla stjärnor satt fästade på en stor sfär. Att stjärnorna rörde sig under natten tolkade man bostavligen, som att denna sfär långsamt roterade runt jorden. Det är därför, menade man, som exempelvis Stora Björn och Cassiopeia cirklar runt polstjärnan.

Kopernikus vänder upp och ned på detta resonemang. Han höll fast vid föreställningen om att alla stjärnor satt fästade i en stor sfär som omslöt jorden, men hävdade däremot att deras rörelser var skenbara. Fixstjärnesfären står stilla, istället är det jorden som långsamt roterar kring sin axel.

Så långt var denna tanke möjligen kontraintuitivt, men inte speciellt revolutionerande. Det var först när man blandade in fysiken som det blev konstigt, rent av absurt. Om jorden roterar, borde vi då inte märka det. Om man till exempel hoppar rakt upp, borde man då inte landa en bit bort på grund av jordens rotation? Och borde inte fåglar som lyfter från sin gren, behöva flaxa allt vad de kan för att hinna med trädet? Frågorna kan te sig barnsligt naiva, men vid Kopernikus tid var detta högst relevanta invändningar, och det krävdes inget mindre än en vetenskaplig revolution och en helt ny fysik för att ge dem trovärdigt svar.

Den newtonska fysiken ska vi emellertid inte fördjupa oss i här, utan blott kostatera att jorden roterar och därför ser det ut som att stjärnorna, planeterna, solen och månen rör sig under dygnet. Sen har de förstås egna rörelser utöver detta, men det lämna vi till ett senare strövtåg.