Redan 1997 upptäcktes märkliga röntgenstrålar från stjärnan HD 49798. Nu har man med XMM-Newton, ett röntgenteleskop som ligger i omloppsbana kring jorden, kunnat följa ett objekt i omloppsbana kring stjärnan. Det har visat sig vara en vit dvärg – en liten kompakt stjärna som är i storleksordning med jorden men i samma viktklass som solen.


Såhär kan den vita dvärgen tänkas se ut på nära håll, då den suger åt sig gas och stoft från HD 49798 (Bild: Francesco Mereghetti, bakgrundsbild: NASA, ESA & T.M. Brown (STScI))

Vita dvärgar är speciella, eftersom det enda som håller dessa stjärnor från att kollapsa är en kvantmekanisk effekt som hindrar materian från att sammanpressas. Man kan likna det vid ett slags kvantmekaniskt tryck, som pressar emot den enorma tyngdkraften. Men om en vit dvärg blir för tung, ungefär 1,4 solmassor tung för att vara exakt, då klarar inte trycket att stå emot och stjärnan exploderar i en otroligt kraftig supernova. Just denna typ av supernova kallas Typ Ia och har flera viktiga användingsområden för astronomer, eftersom de är så ljusstarka och eftersom de oftast är precis lika ljusstarka varje gång. De fungerar därför som en slags kosmiska standardmått.

Det som är speciellt med den nyfunna vita dvärgen kring HD 49798 är att man har kunnat uppskatta vikten till 1,3 solmassor – precis under den klassiska Chandrasekhar-gränsen på 1,4 solmassor då en vit dvärg exploderar. Här har man alltså chansen att i detalj studera en Typ Ia-supernova innan den inträffar! Dessutom snurrar den snabbare än någon tidigare känd vit dvärg – ett varv på 13 sekunder.

Det finns fortfarande många frågetecken om det exakta förloppet för en Typ Ia-supernova och därför är framtida observationer mycket intressanta. När den vita dvärgen väl exploderar (inom några miljoner år) så kommer den att lysa lika klart som fullmånen och alltså synas också mitt på ljusa dagen sett från Jorden.

Det är IASF-INAF-teamet i Milano som gjort upptäckten, som publiceras i Science idag med Sandro Mereghetti som huvudförfattare.
Läs pressreleasen hos ESA